Göteborgsposten – 21 september 1868, sida 2

IISA nenadet. På den nya engelsk-danska kabeln har man begagnat kautschuk i stället sör guttapercha. Krigsministeriet har. utlärdat en förordning, enligt hvilken ingen frivillig skarpskytt får uppträda i uniform vid någon partiyttring ang. de förestående valen, och under valen få de enskilda kårerna hvarken samlas till exercisöfningar eller för andra ändamål. De i Sydafrika upptäckta guldlagren visa sig allt rikhaltigare. Guvernören ölver Capkolonien har hos parlamentet begärt anslag för en expedition till guldfälten, för att, om dennas berättelse uwfaller gunstigt, taga landet i besittning. Polisen i Leipzig har upplöst den all: männa tyska arbetareföreningen, som samlats derstädes under d:r Schweitzer till ordförande. Från Belgien skrifves om kronprinsens helsotillstånd. Man har ännu er gång lyckats att med några dagar förlänga prinsens dödskamp. Förut hade man inskränkt sig till koppningar på den ejukes nedra extremiteter, lör att på det sättet skaffa aflopp för vattuet; men dagen efter det att det stackars barnet för första gången mottagit den hel. nattvarden af erkebiskopea Mecheln, svällde underlifvet upp till den grad, att man måste företaga en tappniog. Hårigenom befriades prinsen från en ansenlig mängd vatten, och fastän han ständigt blir svagare, har han likväl sedan dess känt sig något mindre besvärad, likasom han andas lättare. Men det är också allt, hvad man ernått. Det är ej möjligt att göra sig den ringaste illusion ang. prinsens tillstånd; han är oåterkalleligt förlorad. Inoan man tappade honom, var vattensamlingen så stor, att hans lemmar fått ett rysligt vanskapligt utseende. Då han satt upp:ätt, voro hans båda ben liksom uppblästa, och då han låg ned, svällde bang hufvud upp som en fylld läderflaska, så att det förlorade all mensklig form. Det gick så långt, att konungen ej kunde uthärda åsynen af sitt barn, och man såg honom gå gråtande omkring i slottsrummen, under det faderskärlekens oemotståndliga makt dref honom tillbaka till den döendes rum. Hvad drottningen angår, så lemnar hon nästan endast prinsen, för att intaga sina måltider och få några timmars hvila, som hon i hög grad behofver. Om hon för en stund aflågenar sig från slottet, så sker det endast för att söka tröst och hopp i kyrkan, I Antverpen har ett med 280 fat rå petroleum lastadt fartyg exploderat och råkat i brand. Elden spred sig äfven till andra fartyg, der den dock släcktes. Intet menniskolif spilldes. Från Amerika har ingått en skrifvelse, hvari läses: Sydstaterna ha nu endast att välja mellan Grant som president och freden eller Seymour och kriget. För europeiska läsare skall det knappast synas troligt, att Södern för allvar tänker på revolution och krig, medan det ännu blöder af såren från den fruktansvärda fyraåriga kampen efter det militärväldet väl upphört att beherrska landet. Och likväl kan ingen tvifla derpå, som känner den till vansinne gränsande grad af bat och raseri, som nu dagligen i Södera ger sig luft i ord och blodiga dåd. Exguvernören Wise från Virginien förklarar, att upproret är ingenting mindre än qväft, snarare mera lefvande än någonsin, och han skall understödja Blair (demokraternas kandidat till v. president), emedan han lofvar revolutionen. Ransey trån Georgien säger, att Söderns trogna söner äro beredda att samlas kring upprorsfanan, och att det finnes män i Norden, som skola föra deras bataljoner, Om vi segra i den förestående kampen, säger Mobile Tribune, så ha vi återvunnit allt det förlorade. Landet är mycket för stort att kunna styras af en regering, säger Memphis Appeal, Loch den dag skall snart randas, då Södern skall vara oberoende. Om Seymour och Blair väljas, säger guvernören Vanse i Nord-Carolina, så ha vi återvunnit allt, som Sydförbundet kämpade för. Mobile Tribune förklarar, att det stora demokratiska partiet skall resa sig med makt och att Brutus dolk skall hjelpa till att befria landet från förderfvet af en radikal regering. Vi kunna icke hoppas, säger Mobile Register, att motrevolutionen skall fullbordas utan blodsutgjutelse. be hvita männen i Södern, säger Richmond Express, ha icke glömt den dag, då de gjorde bruk af sina kulor, och om Gud i sin vrede åter frammanar en dylik nödvändighet, så skola de åter begagna dem. Vi skola ej ge oss lugn förr, än de odjur, hvilka framställts såsom våra lagstittare, utstölts ur vår midt; säger Toombs. Ned dödskallens och de korslagda benknotornas märke på vår panna skola vi draga ut i den heliga kampen för, att denna stat skall tillhöra den hvita racen, utropar Meridian Mercury. Det är märkliga tankar och känslor, som dessa satser uttrycka. Centralutskottet för den bekanta frihetsoch fredsligan, hvilka skall samlas i Bern i Schweiz d. 22-26 d:s, har utfärdat följande upprop: Likesom i fjor gör detta års kongress till sin uppgift att genom representanter för alla enropeiska folk protestera mot de omåttliga krigsrustningarne, mot otinget af de stående armterna, mot de stora militärstaternas förderfliga politik, hvilken hotar freden och alla under dess skydd stående intressen. Den uppfattar fredsfrågan som en frihetsfråga. Det är ej folken, som fordra kriget. Om man leder folken till frihet, till sjelfbestamningsråätt. om man skapar dem tillfredsställande sociala förhållanden, så skola orsakerna till kriget vara undanröjda och fredens bibehållande betryggadt. Militarismen hotar freden, den mer Em kasa v)ndAAL stoa då fria