Göteborgsposten – 19 september 1868, sida 1

Vi bringa dem ett trefaldt: Hell! Patti, Vieuxtemps, Griitzmacher, Jäell! Raskt folk i alla fall! I Onsdags sista konserten, för den här gången, i Köpenhamn, Thorsdags middag ombord på ångbäten och öfver till Malmö, derifrån pr jernväg till Jönköping, några timmars nattlig hvila der, på morgonqvisten in i jernvägskupgen igen, igår här, idag der, d. v. s. på Nya Teatern, i morgon ytterligare en konsert, Måndags morgon kl. 6 på väg till Stockholm och så konserter der Tisdag och Onsdag. Husch, hvad det går! lika fort som på de amerikanska jernvägarne; men så är det också verldens ryktbaraste vimpressario som har sina loco-motiver för iltåget. : Det är ett helt litet hof, hvarmed hr Ullman omger drottningen i sångens verld Carlotta Patti (accenten på 2, om jag får be!) och furstarne af violinen, violoncellen och pianot. Herren vete huru många öfveroch undersekreterare som liknande flinka ordonnanser under en månads tid genomkorsat slagfältet Norden för att förbereda de stora slagen vid Köpenhamn, Göteborg och Stockholm, ett är dock visst, att utom divisions-generalen-ackompagnatören hr Trenka äfven medföljer en eöflygel!adjutant, en elegant och verserad gentleman som åker i 1:a klassens kupdg, men hvars hela bestämmelse om icke precis här på jorden åtminstone här i Norden är — att stämma de Erardska flyglaroe, ty för dem fordras en stämmare som riktigt ä rar, vare detta sagdt utan några allusioner på någon som helst inom eller utom vår goda stad. Sekreterarne ha å sin sida stämt publiken, ty under de sista 14 dagarne har staden bokstafligen varit plakatfull, d. v. s. full af stora och små Pattiplakater, för att nu icke tala om de osann färdiga konterfejen, hvilka så sliskigt lett emot oss ur alla vinklar och vrår. Och så skulle la diva se ut! Oh, nej visst icke, vill ni se hur hon i verkligheten ser ut, så titta i sista numret af Illustreret Tidende, eller ännu bättre, gå, om ni har lust och råd på någon af konserterna. — Men nu är det bäst att vi slå igen språklådar angående de Ullmanska Pattikonserterna annars kanhända man tillvitar oss Åpuflmakeri efter amerikansk modell!. Skenet bedrager hette det om den tillstymmelse till eldsvåda, som i Lördags yppade sig vid Nygatan i Haga, men den stackars Åtyrverkaron, som i then natten ville roa sig med att sa, icke sju solar utan baraste en liten oskyldig bengalisk eld, har sedermera nog sått erfara att, om skenet bedrager, verkligheten alldeles icke gör det. Han har nemligen i poliskammaren blifvit salld till 10 rdr i böter för anställande ar fyrverkeri utan dertill gitven tillåtelse samt dessutom att ersätta de utgifter hvarmed stadskassan i anledning af idet blinda allarmet betungats. Egendomligt nog tillhörde mannen sjelf stadens brandkår, men ännu egendomligare skulle vara, om resultatet af hans äfventyr skulle bli en tillämpning af det gamla ordspråket: brändt barn skyr elden. Att den mat och de öfriga lörfriskningar, som vi tillhandahålla våra ärade gäster, äro af särdeles god beskaffenhet, äfvensom uppassarne serma och uppasserskorna i allmänhet omtyckta, få vi härmed på egen begäran intyga. Nöteborg d. 1 April 1968. Andersson, Pettersson och Lundström Trafik-direktörer och kontrollorer olver en ärad allmänhets smak. Hvad säges om ett dylikt intyg? Omöjligt kanhända? Om förlåtelse, men med nägon blick in i framtiden och med fästadt afseende på mensklighetens utveckling både i godt och ondt, torde man väl, tillämpande ackomodations-teorien, d. v. s. med stöd af redan — anno mundi MDCCCLXVIII — för handen varande förhållanden kunna förutsätta att man om 100 år hunnit ända derhän i oförblommerad naivetet. Om nedanstående avertissement, hemtadt ur Wenersborgs-Posten för d. 17 d:s, är dikteradt af naivetet eller något annat känna vi icke, vi endast relatera. Under en i öfrigt på vanligt förståbart menniskospråk affattad annons rörande ÅII. C. Porsums Magasin för Herrebeklädnad läses noml. följande vidunderliga utgjutelse: All credit upphör fiir alle Luppgisten, Clubbgisten, Schubgisten und alle andre Christen, mit bösen geliisten, die kaum ihr dasein fristen, keine Kreite mehr. Wenersborg i September 1868. IH. C. Porsum. Skulle möjligen någon Telje-bo ha bosatt sig i Wenersborg? Efter vi nu en gång kommit oss i farten med pekoralier, så se här tvenne non-plusultra aktstycken eller rättare praktstycken af färsk datum och för hvars äkthet ansvaras. N:o 1 har pr posto kommit ett aktadt handelshus här på platsen tillhanda och N:o 2 har en lycklig slump, i skepnad af en god vän i en af våra grannstäder, spelat i våra händer. Zes voilå, s:il vous plait ! N.o 1. Å— och S— Den 8 Setember 1868. Hoögadle Herr n. n. n. n.