När våra egna näktergalar Fly bort från Nordens stilla dalar. När Christine Nilsson ger oss hin För London, för Paris, Berlin, När Biondini-Eneqvist Far stolt förbi som härom sist, Och när i Läbeck och Stralsund På tyska qvittrar Röske-Lund; När öfver Liverpool och Hull Till Western kilar Ole Bull, När fast i Dresden hr Labatt är Och borta d:r Gustaf Satter, Och så all sång och all musik På allvar flyr från vår publik, Förutom ett och annat skrik, Som kunde väcka upp ett lik — Då kommer hit till Götas strand Ett litet, men ett utvaldt band Af konstens gunstlingar och verldens. Ack ja! En herrlig lott dock är dens, Som fått förmåga sig beskärd Att tjusa så som de en verld — En verld? Nej, tvenne verldar ligga Vid deras fötter ren och tigga Om att få höra blott en ton, Den väges upp med en million, Ett tusen pund för ett staccato, Femtusen för ett pizzicato —— — För ölverdrift i allt det här Man oss väl nu beskylla lär,