Göteborgsposten – 18 september 1868, sida 2

—6—I äk— phMama— — Denis med en nästan djefvulsk energi, och i detta afseende sympatiserade hon med Fraser. Båda utsatte de sig dock för att nås af den mans straff, som hade alla fördelarne på sin sida, utsatte sig, så att säga, komplett för att bli upptäckta. Väl sannt att de undsluppo; men hur mycket voro ej omständigheterna emot dem då de kommo till ett främmande land — de som voro alldeles obekanta med förhållandena der och som hade något ovanligt hos sig både i uppförande och tal -— till ett främmande land, der de af omständigheterna nödgades anförtro sin hemlighet till en mängd medbrottsliga, hvilkas ställning frestade dem sqvallra ur skolan? Hvilken min olyckliga mors afsigt var med att komma till Kilmoyle, var mig ännu ej möjligt att uttänka. Jag grubblade mycket öfver saken och kände liksom en stråle af hopp vid tanken på, att det måhända ännu fanns qvar en återstod af mensklighet, af qvinnlighet i hennes bröst, att hennes sons böner möjligtvis kunde beveka hennes hjerta och förmå henne sluta sina dagar i lugn och ånger. Jag brydde mig ej om att fråga Macarthy hvarföre han bad mig om tillgift. Han hade blott varit hennes stackars okunniga verktyg, och jag fruktade nästan för att han skulle tillstå ett påtänkt skurkstreck, som skulle kullkasta mitt sista hopp och utsläcka den svaga gnista som ännu var qvar af min fordom brinnande kärlek. Ett par veckor efter min ankomst till Scutari, beordrades jag tillbaka till Krim. Bland de bref som väntade mig fann jag ett från Standish, hvilken ej visste att jag varit i Scutari, och hvari ban bad mig besöka honom när jag finge tid. Det var några dagar efter anfallet den 8