Göteborgsposten – 18 september 1868, sida 1

i Skotland på öfverstens rekommendation och jag tror att penningkistan slutligen blef så lätt att han kunde bära den med sig. Damen blef mycket ond då hon fick höra att jag ej hade följt efter öfversten. Jag fick ej några penningar af henne och hade svårt nog att reda mig; men slutligen fick jag åter respengar från henne och befallning att fara till Indien. Den gången skulle jag söka henne i Lucknow. Jag måste iakttaga stor försigtighet för att ej bli gripen och var glad då jag, efter att ha hållit mig dold ett par månader, fick befallning från damen att resa tillbaka till Irland. Jag skulle fara till Kilmoyle och rapportera allt som föregick på slottet samt naturligtvis allt som angick miss Fraser, hvilken bennes nåd höll mycket af, och sedermera skulle jag få en pension. Sir Denis hade tagit vård om henne och hennes nåd var glad öfver att hon sluppit ifrån fadren. Han ville å sin sida gerna ha fått henne tillbaka, och det enda som afhöll honom från att vidtaga några åtgärder i det hänseendet var att damen svurit att laga så att han blefve utlemnad till regeringen från det ställe der han då dolde sig. Ja hvad mig angår, herr doktor, så började jag åter hålla mig för mycket till flaskan, då jag kommit till Kilmoyle, samt pläga umgänge med de sammansvurna, och sådana är det godt om der, ty Kilmoyle var det eländigaste ställe i hela Irland, och sir Denis sätt att gå tillväga förbättrade sannerligen ej sakerna. De hoppades att det skulle bli ett stort krig med England. Hr Maurice, som varit i Amerika, kom tillbaka; hans egen syster, den rara flickan, visste det ej ens, Ni kan tänka er huru förvånad