Göteborgsposten – 18 september 1868, sida 1

innan af Gerolstein. Vi ha oss ej bekant hvart hr K. ämnar styra kosan från Norrköping, men ha hört sägas, att han ej skall vara att hitförvänta förr än på nya året, samt att han i slutet af innev. år ämnar inträffa i Malmö för att der inviga stadens då nyrestaurerade teater, hvars ombyggnad lär verkställas under hr Rohdes skicklige maskinist, hr Svenssons ledning. Det omtalas vidare att hr R. för sin sejour härstädes har ett par mycket angenäma öfverraskningar för publiken i beredskap, men sastän invigda i denna hemlighet, vilja vi dock ännu ej närmare orda härom. Roosska söllskapet, som f. n. spelar i Orebro, komwer älven att i dagarne rekryteras med några nya, äfven här på platsen kända krafter, såsom hr och fru Norberg, mell Arenander samt hrr Novander och Thorell. Folkskoleinspektionen inom länet. K. M:t har under d. 12 d:s i enlighet med af länets landsting gjord hemställan förordnat, att Göteborgs och Bohuslän under nästkommande inspektionsperiod skall fördelas i två inspektionsområden, för hvilka chefen för ecklesiastik-departementet eger att utse inspektörer. K. M:t har jemväl ansett att, vid bestämmandet af arvoden och reseersättning åt dessa inspektörer, det för folkskoleinspektionen inom läne bittil s assedda anslag, i anseende till inskränktheten af de för inspektionen inom hela riket anvisade allmänna medel, icke må till beloppet ofverskridas. Kyrkomötet debatterade i Onsdags i fulla fem timmars tid frågan om de återstående prebendepastoraternas indragning samt afslog slutligen med 37 röster mot 22 det utskottsbetänkande, som afstyrkte riksdagens beslut i ämnet och antog istället ett af domprosten Sonden formuleradt förslag, af innehåll, att kyrkomötet biwäder riksdagens beslut under förutsättning att såsom kompetensvilkor för erhållande at teologiska lärarebefattningar stadgas någon viss tids presterlig tjenstgöring. Under den å ömse sidor med mycken talung förda debatten talade d:r Sandberg, biskop Flensburg, grefve Hamilton, d:r Warholm, biskop Bring, d:r Lidholm samt biskoparne Sundberg och Anjou för prebendeinstitutionens bibehållande. Af dessa talare ville dock några bifalla ett af grefve Hamilton och biskop Bring framstäldt sörslag, att mötet skulle uttrycka den åsigt, att ej någon må erhålla mer än ett prebendepastorat. Emot prebendeinstitutionen yttrade sig deremot prof. Ribbing, hrr Olsson, v. Geijer, d:r Sondn, grefve Björnstjerna, hr Torpadie, hr Cornelius, d:r Widen, hr Kolmodin, domprosten Strömberg, rådman Björck, hr Bergstedt, d:r Landgren och d:r Lyth, yrkande dessa talare antingen rent bifall till riksdagens beslut eller antagande af det af d:r Sondn formulerade förslaget. Biskop Björck tycktes mycket tveksam om till hvilkendera sidan han skulle sluta sig, men förklarade sig slutligen nästan mest böjd för att bifalla riksdagens beslut. Ett ganska betydligt antal reservationer afgåfvos emot beslutet och erkebiskopen, som förklarade sig hafva röstat med minoriteten, olöt sig till reservanterna. För egen del kunna vi ej underlåta att uttrycka vår tillfredsställelse öfver, att kyrkomötet icke, i likhet med dess i ärendet nedsatta utskott, förkastat riksdagens beslut, att prebendepastoraterna böra indragas. Ty det låter lätt tänka sig, huru mötet skulle, om det handlat i motsatt riktning, genast gräft en klyfta mellan sig och riksdagen å ena sidan och den allmänna meningen å den andra. Det hade varit en beklagansvärd splittring, som skuile mycket skadat de verkliga reformernas sak. Vi tro för vår del för mycket på sanningens och det sunda förnuftets seger, att vi icke skulle vänta framgång åt tidsenliga reformer och förbättringar äfven inom kyrkomötet, hvarest den liberala centern, omfattande det sanna framåtskridandets vänner bland både andliga och lekmän, kanske snart nog skall visa sig blifva den tyngdpunkt, som vi redan förut betecknat. Omröstningssiffrorna vid afgörandet af frågan om prebendepastoraternas indragning, 37 mot 22, angifva åtminstone, att en sådan sakernas ordning kan ligga inom möjlighetens område. Återstår nu att se, om icke denna majoritet ansenligt knappar in vid mera omfattande rent andliga frågor.