Göteborgsposten – 17 september 1868, sida 2

till att omnämna husaren Wahlbergs vittnesmäl säsom ganska anmärkningsvärdt. Sedan Wahlberg berättat hurusom han och hans kamrater på heden sammanträffat med ett stort antal artillerister, med hvilka de först begåfvo sig till Landalabergen, der de arucko svagdricka i ett upplyst rum, utan att dock W. (han talade alltjemt på ed!) nu kunde igenkänna någon af dem, tågade de till Albostaden. F. d. artilleristerna Göthe och Lundgren kommo öfverens med de öfriga att de skulle begifva sig fram för att rekognoscera och gifva tecken med en hvissling, då de andra borde begifva sig fram. Hvisslingen hördes och nu rusade hela skaran fram till huset N:o 104. Göthe och Lundgren, som yttrade: nu skola vi prygla dem-, skyndade in genom porten, åtföljda af ett stort antal af våldsverkarne. Sjelf följde naturligtvis Wahlberg icke med in, men iakttog huruledes inne i det rum som beboddes af arbetskarlen Fredrik Andersson en person hotade att slå en annan i hufvudet med en butelj. Innan Göthe och Lundgren kuude ha hunnit in i huset, såg Wahlberg vidare en person springa ut genom ett af sönstren till nämnde Anderssons bostad. Den genom fönstret utsprungne fick stryk af de utanför stående knektarne. Kort derefter hördes någon ropa på hjelp från öfra våningen, hvarest ett fönster stod öppet. Vittnet tog vå sin ed att detta var ett af fönstron till husegaren Petterssons rum. Pettersson och hans syster togo på sin ed att detta var osannt, men Wahlberg höll detta oaktadt i sig ända tills auditör L. vid slutet af förhöret erinrade honom om att han genom att vidhålla en så uppenbar oriktighet gjorde hela sitt vittnesmäl krastlöst; han medgaf då at: ban kanske misstagij sig. Vidare påstod Wahlberg, allt på sin ed att hus:ru Andersson bedt honom och icke som hon uppgifvit Lagergren rädda hennes mans lif. Hustru A. vidhöll duck att L. varit närvarande likscm att hon framställt sin bön inne i huset och icke såsom Wahlberg uppgaf ute på gården. W. ville dock ej taga på sin ed, hvad han och de öfriga husarerna vid polisförböret uppgifvit, att neml. ingen af dem verit inne på gården till N:o 104. En person, Frans Lundgren, blef med anledning af sina sväfvande uppgifter förvisad till sin själasörjare. Angående uppträdena på exercisheden öfverensstämde berättelserna med de i poliskammaren afgifna. Då de uppträden, om hvilka man lyckats erhålla någon upplysning, voro af lindrigare brskaffenhet blefvo de derför tilltade Dahlström, Bergman och Hult i strid mot aktors yrkande försatta på fri fot. Krona blef al samma anledning redan vid förra ransakningen frigifven. Brun förklarades skyldig qvarsitta i häktet. Ransakningen, som först afslutades omkr. kl. 4 e. m. (den börjades kl. 9 f. m.) uppsköts på åtta dagar.