Göteborgsposten – 17 september 1868, sida 1

ÅTOUGOSVIL GUI I ÖCUPCUUIIUU Westergötland, hade bolagsmännen d. 14 d:s sammanträde här i staden, hvarvid till styrelseledamöter valdes: bruksegaren frih. E. o. Essen, grossh. C. O. Kjellberg och handelsbokh. G. IH. Kylberg. Till disponent antogs grossh. C. E. Bratt. Strandning. 1 sörgår på aftonen strandade vid Winga brigg. Carl Franz, kapt. Knippel, hemma i Svinemände och lastad med ekvirke. Besättningens saker och däckslasten ha bergats och assistens har från staden utgått till fartyget. Gripen brottsling. I Köpenhamn häktades d. 11 d:s en matros, som kom i land från ett på redden liggande svenskt fartyg, såsom misstänkt för att i slutet af förra året ha begått dråp å ett sockerbruk här i Götebord. IIan nekade i början och uppgaf falskt namn, men sedan polisen i Köpenhamn pr telegraf satt sig i förbindelse med poliseu härstädes uppdagades snart, att mannens rätta namn var Peter Emanuel Andersson. Han bekände slutligen att han sistl. år vid jultiden å Carnegieska sockerbruket i Majorna med en ljusstake tillfogat en kamrat ett så hårdt slag i hufvudet, att denne aflidit samt att han sedermera begifvit sig på flykten. Brottslingen har blifvit utlemnad till de svenska auktoriteterna. Egendomsauktion. Vid den frivilliga auktion, som i förgår förrättades å säteriet Ström vid Lilla Edet, gjordes intet antagligt anbud. Den kungliga familjens resa. Den kungliga familjens svit under dess resa till Norge lärer, enligt norska tidningar; komma att bestå af förste hofmarskalken Sandels, I stallmästaren Bråkenhjelm, förste lifmedikus Lundberg, adjutanten I rfelt, kammarherren Rosen, hoffröken Reutersvärd, adjutanten hos kronprinsen af Danmark kapten Lund, ken af Sandeberg, kammarherren Arentz, adjutanten kapten Torsell. Den kungliga familjen väntas skola ankomma till Frederikshald den 20 dennes kl. 7 på aftonen. Staden och fästningen blifva illuminerade. DD. MM. komma att inbjudas till middag. Då konungen bestämt sig vilja embarkera samma afton på ett för ändamålet ankommet fartyg, blifver icke, såsom påtänkt varit, tillfälle till andra festligheter. Hertigen af Östergötland i Skåne. Om hertigens förut omtalade besok i förra veckan hos grefve Posse på Uharlottenlund berättar Ystads tidn. bl. a.: Kl. 6 i Onsdags gåfvo grefven och grefvinnan Posse stor middag för hertigen, för hvilken ett Jagtparti dagen derpå var arrangeradt och hvari utom H. K. H. bland andra deltogo: grefvarne Piper från Söfdeborg och Ruuth från Ruuthsbo samt baron Kurck från Rynge. Bytet af jagten var 2 rådjur och 4 harar, af hvilka prinsen fällde det ena rådjuret och de 2 hararne. Sistnämnde dag kl. 4 o. m. lemnade hertigen Charlottenlund, der han säges ha trifts sörträffligt, och begaf sig till Krageholm. I Fredags gästade hertigen grefven och grefvinnan Piper på Lyckås, der stor jagt anställdes, gynnad af ett utmärkt vackert väder. Från Stockholm tillskrifver oss en korrespondent följande rörande första representationen på Mindre Teatern i Tisdags afton: Inga lofliga medel hade blifvit äsidosatta för att riktigt pigga upp publiken och reta dess nyfikenhet till förmån för Mindre Teatern. September den 15:de dagen skulle blifva en märklig dag i den dramatiska konstens historia. Ett nytt, åt de svenska och utländska sånggudinnorna helgadt tempel skulle då öppna sina portar för allmänheten — och de begge kungliga teatrarne skulle skakas i sina grundvalar. Redan i Måndags förmiddag vid 11-tiden voro alla biljetter till Mindre Teaterns första representation utsålda. Underrättelsen härom gjorde mig förtviflad. Jag sökte trösta mig dermed att möjligen någon spekulant funnes i Mindre Teaterns papper, d. v. s i biljetter, och att kanske en biljett åtminstone skulle kunna fås, ehuru till fördubbladt pris. I Mändags afton anställdes en generalrepetion; — men den fick endast bevistas af de patenterade dramatiska förståsigpåarne, icke af plebs — alltså icke af er korrespondent. Denna repeiition hade räckt till midnatt, och morgonen derpå var det omöjligt att afpressa konstkännarno ett ord om repetitionen; de betraktade sig förmodligen såsom jurymän, hvilka aflagt tysthetslöfte. Nyfikenheten växte med hvarje timma, Ändtligen slog klockan 6 i går afton. Jag stod redan utanför porten till det nya Theliatemplet. En medborgare kom mig till mötes, och jag sporde honom ödmjukt: Kansko herrn har en biljett att aslåta? — Aja, kommer an på hvad herra vill betala.4 — Er vilja, är min lag, svarade jag ödmjukt men otäligt. Fär gå för tre riksdaler, sade han och visade