Göteborgsposten – 17 september 1868, sida 1

Då generalen och damerna passerade förbi sade drottningen till mig: — Visa mig nu hvem som är öfverste Fraser. — Der är han, straxt bredvid hr Desmond. — Tyst! sade hon och lyssnade. Prinsen sade något till hr Desmond som höll inne sin häst och lyssnade på honom, men på ett mycket högdraget och föraktligt sätt, och då han svarade säg jag att den fete karlen blef gul i ansigtet. Hr Desmond sade ej mycket, men hvad det än var så måtte det ha varit qvickt, ty alla negrerna började att flina; derefter sporrade han sin häst och red bort under det damerna och officerarne skrattade, utom öfverste Fraser, hvilken sade något till prinsen innan han följde de andra. Ni skulle blott ha sett den blick som den tjocke och Azimoolah kastade uppåt fönstren. — Nu kan du gå, sade damen. Akta dig för att någon får se dig. Jag skall snart få tillfälle använda dig; du skall få både arbete och belöning för ditt arbete. : Arbetet kom också ganska riktigt. Nu vet ni emellertid huru jag blef invecklad i allt detta. Dender öfverste Fraser som jag sett skulle till Irland med sin dotter och jag skulle bevaka honom och aldrig förlora honom ur sigte. Hon var rädd att han, öfverste som han var och fin kavaljer, skulle göra hennes son af första äktenskapet, hr Terence Brady — och det var just ni, hr doktor — skada af vissa orsaker och, om ej annat,