Göteborgsposten – 15 september 1868, sida 1

Kyrkomötet i Stockholm. (Korespondene til Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 13 September. Ingalunda vill jag vara den sämste !, sa Hobergsgubben, och den tanken synes ätven hafva gripit kyrkomötet. Vördsamma förslag väckas der i stort antal, precist som vid riksdagen. Kyrkomötet har säledes en hög auktoritet att åberopa till ursäkt för sin motionsåtrå — oberäknadt de väckta förslagens vigt och betydenhet. Låtom oss tillse huru många förslag mötet rodan har att behandla: Förliden Onsdag väcktes af presterliga ombud 10 motioner, af lekmannaombud 14 d:o 24 och i gårdagens sammanträde af de presterliga ombuden 7 samt af lekmannaombuden 8 motioner . . . 15 eller tillhopa 39 motioner. Lägges härtill de 8 från regeringen aflåtna skrifvelserna, så har mötet redan 47 motioner och skrifvelser att behandla, och med temlig visshet kan antagas, att i nästa motion väckas ytterligare några förslag, hvars framställare hittills hållit sig tillbaka under förhoppning att blitva förekomna. Om nu än åtskilliga motioner kunna behandlas gemensamt och -ett icke ringa antal kommer att affärdas temligen lätt i de resp. utskotten, så är det dock uppenbart att alla de vigiigare motionerna skola omständligt diskuteras i mötet och att hvarje motionär särskildt skall anse sitt förslag, eller sina förslag, af den vigt att deröfver måste ordas, antingen till lof eller klander öfver det som utskottet åtgjordt i saken. Men huru skall det blifva möjligt att afsluta mötet på en månad? Onekligen ser det ganska