Göteborgsposten – 11 september 1868, sida 1

Romanbibliotek. At Europeiska Foljetongen ha vi mottagit n:o 35 Å 36 med forts. af Thackerays förträffliga roman Ienrik Esmond, åt hvilken den aktade förläggaren tyvärr gifvit en allt annat än lyckad tolk. Ötversättningen är nemligen miserabel. Skiljeteckensläran synes för öfversättaren vara en alldeles okänd tingest, och de små svarta tecknen äro der anordnade mera till förvillelse, än för attreda. Vi vilja framdraga några exempel på det slarf, hvarmed ölversättaren gått till väga, om felen icke rent af förskritva sig från okunnighet om svenska språkets behand ling. Så heter det sid. 75: Men som hon nu befann sig olycklig ... och Upptäck:en af öfverste Esmonds bref, som förut är omtalt (originalet: the letters of Colonel Esmond coming to light, as has been said.); sid. 80 står: ÅIIan meddelade denna hemlighet åt Harry under edelig förpligtelse, som samvetsgrannt bevakades (hölls) utaf gossen (originalet: he swore Harry to secresy too, which vow the lad religiously kept); på följande sida läsa vi följande lätta svenska: IIans lefnadsmål blef ifrån den tiden att uppfånga hennes hrarja blick; sid. 84 står: Ett lif liksom detta är m. m. Ösversättningen hvimlar, såsom sagdt, af dylika oegentligheter och vanställes derjomte af besatta omkastningar och förblandningar af