Göteborgsposten – 10 september 1868, sida 1

Doktor Brady?). Af W. H. Russell. Ännu eu bekant träffade jag någon tid efter vår landstigning. Det var Gerald Desmond. En afton, då jag företagit en promenad nedåt förposterna, hade natten öfverraskat mig och jag hade svårighet att hitta tillbaka till våra tält. Då jag såg mig omkring, fick jag ögonen på en officer som, inhöljd i sin kappa, satt framför sitt tält vid en eld. Han lutade sig fram och ansträngde sig tydligen för att läsa ett bref, som han höll i handen. Då jag närmade mig vände han sig hastigt om. — Hallå, Brady! Det är ju ni? Hvar tusan har ni varit; jag har sökt er på alla håll; men vi ha alltid varit långt skilda at, fortfor han. Hvad nytt? — Intet, kapten ! — Kapten, kapten! Kalla mig Gerald; i sina bref kalla onkel och Mary er alltid Terence, och om ni så tillåter vill jag göra detsamma. — Är det inga underrättelser om miss Fraser? — Nej, och det är ju också detsamma; hon har det väl bra der hon är. — Miss Butler mår vil, hör jag. — Ja, det tror jag visst. Men det blir kallt, sade han efter ett par minuters förlopp. Jag får försöka få Jitet hvila. (Fort9. sr. Nio 209,