Göteborgsposten – 9 september 1868, sida 1

gick dock framåt, och 20 bankfartyg hade saltat hela sin vinterfångst ombord, hvarjemte flera fartyg, fiekande på Jäddern, i samma ändamål nu medtagit salt. Fiskaffarerna borde så bedrifvas, att fiskrarne endast fiskade men salteriidkare beredde fångsten. — Politiemester Thuresen framhöll fördelen af att slagta fisken straxt, nödvändigheten af att den svenska utskeppningen göres sådan som utlandet vill ha den, vidfogande tal. att han som främliog yttrade detta för att stötte de gode bestrebelserne. — Genom diskussion ansåg mötet frågan besvarad. Till svar å 3:dje frågan: Hvilka åtgärder kunna vidtagas för att befrämja Bankfisket? framhöll hr v. Yhlen sin ofvertygelse att bankar öfverallt torde finnas i Nordsjön; omnämnde huru bröderna Larsson upptäckte Storeggens bank, liten, men siskrik Nyttan af en undersökning i berörde afscenden vore af ofantlig vigt. I sammanhang bärmed betonade tal. nödvändigheten af större nautisk kunskap. Finnmarksfartygen medföra alltid en navigatör. Förordade narigationsskolas inrättande m. m. Politiemester Thuresen nämnde huru Norges storthing anslagit medel för en ångbåt att främja bankfisket ce., huru Storeggen upptäcktes redan för 200 år sedan af en bonde, men derefter förlorades, och att de nyssnämnda svenska bröderna i en lycklig stund åter påträffat den; talade älven om en sägen, att en annan bank skulle finnas, dubhelt så stor som Storeggen; ansåg att öppna båtar borde försvinna vid detta fiske, och att en ordningsstadga vore nödig emellan fiskare med lina och garn. — C. Larsson, Storeggens påfinnare, sade sig fåfängt ha sökt den omtalade större banken; trodde att undervisning i navigation kunde ingå som lärvämne vid folkskolan. — Ordf:n sramboll nyttan af kunskaper i allmänhet, särdeles af den i navigation, för en kustbesolkning. Undervisning deruti kunde ej lämpa sig för folkskolan; hade vi — sortfor tal. — folkhögskolor såsom i Danmark, vore det annorlunda, ty der inhemta unga män om 20 a 21 år undervisning. Att slå ihop skärgården och inrätta en navigationsskola i Lysekil eller Fiskebäckskil är ett präktigt och önskvärdt förslag. — Diskussionen öfver frågan afslöts hå med. a:de frågan: IIrarföre begagnas garnsisket så litet i Bohuslän, och hvilken erfarenhet har man om detta fiskesätt, jemfördt med krokfisket? föranledde en lifig diskussion, hvarunder yttrade sig Jacob Larsson från Gullholmen, som ansåg krokfisket vara för Bohuslän lämpligare än garnfisket. Det sistnamnda hade deremot förespråkare i O. Kristiansson, O. Berndtsson och konsul Widell från Marstrand likasom uti hr v. Thlen, hvilken omnämnde huru 16 båtar i vinter utredt sig med garn. — Härefter yttrade sig i ämnet flera talare, hvarefier mö:et, ester gjord proposition, uttryckte den äsig:en, att garnsisket kan med fördel bedrifvas i Bohuslän. 5:te frågan vur redan diskuterad första dagen, likasom den 7:de, och har förut i denna tidning redogjorts för desamma. Rörande ette frågan: IICarföre rökes icke sill och annan fisk i större mängd hos oss, då sådan behandling är vanlig på andra ställen, och huru befrämja denna beredning? sade sig O. Iristianson ftrån Malmon hade gjurt åtsk liga försök i denna väg, hvilka dock unallit på ett eller annat sätt förlustbringande; — hvilket förbållande dock hr v. Fhlen ansåg förorsakadt af alltior lös rökning. — Ordf. omnämnde åtskilliga fisksorter hvilka som rökta med stort begär anväudas såväl i andra länder som inom värt eget land. Sedan på framställd fråga af O.df. huruvida den under utställningen härstädes i gång hållna rokning ullvunvit sig något särdeles intresse, detta nekande besvarats, uppmanade Ordf. till fortsatta bemödanden, till en början i mindre skala, hvarmed frågan afslöts. I sammanhang med denna fråga torde vara af ett allmännare intresse att icke Jewna oanmärkt, att den rökade sill som var utställd af berr Loborg, Veblungsnes i Norge, fiskas i Helgeland, norr om Trondhjem, och kallas Yslosills. Uti en afbandling införd i norska Altenbladet, har hr Löberg autogit att denna sillsort är densamma, som den gamla Bobuslänska. Kand. Andersen frågade under utställvingen flera af våra fiskare, huruvida Löbergs sill hknade den storsill, som någon gång annu fångas här på kusten, hvilket alla enstämmigt bejakade. Behandlingen af 8:de frågan: Hvarföre saltberedes icke Skarysill (Brissling) härstädes, då denna beredning brukas i Norge och der lönar sig? var al ett stort intresse. Diskussionen öppnades af hr konsul Klase fiån Strömstad, hvilken meddelade att akonsten icke sattades, men att de finmaskade vaer hvarmed denna sill ensamt kan sånges, uti fiskeristadgan äro förbjudna till begagnande; på den tid som denna sillsort är fet, neml. gen före jul, är äfven priset bögt. Tal. föreslog att mötet borde ingå till regeringen med anhållan om tillåtelse att begagna vader för skarpsillfångst med maskor af 3 dec.-tum i qvadrat. — Kand. Andersen från Kristiania upplyste huru briesling aldrig varit saltad i Frederikshald förr än år 1861, då tal:s bror, banal. C. T. Andersen, dermed gjorde början. Ar 1866 hade denne insaltat 500 tunnor. Skarysilleo köptes till I mark (c:a 80 dre) tunnan och såldes till Dalsland efter 8 rår. Prof. Rasch hade utfärdat ett bevis, som tal. uppläste, och hvaruti denna sill attesterades vara Åstor och fullvuxen ehuru mager. Uti gränsvattvet mellan Sverige och Norge förekommer denna sill i mängd, vanligen mellan d. 15 December och siste Mars. I Säckefjord tages bortåt 100, 000 tunnor men det är antagligt att 300,000 t:r löpa upp deretädes. Tal. ansåg att från svensk sida borde detta fiske mera uppmärksammas, att siskerimtendenten v. Yhlen derstådes borde tillbringa en sfisketid, attesillsalteri borde inrättas på Spånviken m m. — Hr Fries från Alesund ville erinra om nödvåändigheton af insaltningens företagande i varmt rum. — Fiskare från Klädesholmen uttryckte siva äsigter om nyttan af ett salteri på Spånviken; — Ordf. uttalade mötets tacksamhet för kand. Andersens upplysningar och trodde att inga hinder böra uppstå för intendenten v. Yhlens föreslagna vistande vid Säckesjorden; — hvarvid konsul Klase ånyo sastade uppmärksamheten på vår fiskeristadgas foreskrifter rörande maskerna på sillvaderna, hvarefter — —Ä