Göteborgsposten – 8 september 1868, sida 2

de åter synliga inne på en mark och derif:ån ner till floden, der de försvunno. Då polisstyrkan var på väg till slottet, hörde en af dem hofslag och en annan tillade att han förnummit ett qväfdt anskri som tycktes komma från ett fruntimmer; men de hade då ingen tid att förlora och skyndade framåt till undsättning. Men satte in tillkännagifranden i alla tidningar. Den enda underrättelse som kom var från Athlone, hvarest värdshusvärden berättade att två vackra hästar varit insatta i hans stall. De tillhörde två herrar som kommit morgonen efter Kilmoyle slotts brand, den ena till fots och den andra till häst, och med dem hade det varit en ljushårig ung dame, helt och hållet insve t i en ryttarkappa; hennes ögon voro tydligen alldeles förgråtna. Ian hade trott det vara en giftermälshistoria. Herrarue hade ätit frukost, beställt åtskilliga färddigsydda kiäder och förvånat köpmännen genom att straxt betala hvad de begärde för varorna. De hade tagit extrapost till närmaste jernbanstation och hade derefter följt med tåget åt Dublin till; man hade spårat dem så långt som till Holyhead. Miss Butler sörjde djupt, men hon behöll sin sorg för sig sjelf. Hon såg om sin onkel dag och natt, besökte mig och vårdade Cords och de andra tjenarne som blifvit särade. Mrs Considine förklarade att hon var som en hel armå af englar. Scenen i sir Denis rum skall ha varit förskräcklig. Då polisstyrkan trängde in, låg den gamle mannen, hans nidce och jag sjelf utsträckta på golfvet, som det an