Göteborgsposten – 8 september 1868, sida 2

d0QlLL Sardtt ÖCU BCnast alleCu. Från Utlandet. Det är omöjligt! I trots af såväl de franska som de preussiska officiösa tidningarnes fredsförsäkringar, kan Europa likväl icke komma till ro; och i trots af alla påståenden om, att Frankrike ej vill något med Belgien, återkommer man dock ständigt till detta land och betecknar det såsom den punkt, från hvilken ett nytt krigsutbrott möjligen kan väntas. Köln. Zeit. sysselsätter sig uti sitt i Söndags hitkomna nummer åter med denna sak och antyder, att Frankrike vill draga sig till Belgien; men tröstar sig med den tanken, att de öfriga makterna och särskilt England icke skola gå in härpå. Såsom läsaren sett, har äfven Times å engelsmännens vägnar marscherat upp med frasen Europa mot Frankrike. Men hvad är detta Europa, och hvar finnes det? Om Frankrike föreslår Belgien ett förbund, skall det naturligtvis icke vilja erkänna, att det europeiska fördraget lägger något hinder i vägen härför, och Österrike tyckes vara af samma mening. Här har man således tvenne makter; vill England vara med om att företaga en exekution mot dem, så framkallar det ju just det europeiska krig, som det till hvad pris som helst vill förebygga. Times erinrar om, att Ludvig Filip hyste samma plan, som man nu tillägger Napoleon III, men måste uppgifva den. Härtill kan anmärkas: 1. Frankrike regeras icke mera af Ludvig Filip; 2. på Ludvig Filips tid fanns det ännu ett Europa, i det att de fem stormakterna i godo kunde ordna frågor, som hotade med krig; vore det mycket galet, kunde då tillochmed en sammangaddning mot Frankrike åstadkommas. En sådan är emellertid nu en omöjlighet, framför allt derför att England ej vill ha med den att göra, och detta at goda skäl. England har den irländska frågan. Huru skulle det se ut i Irland, om en fransk arme kastades i land derstädes? Flera franska tidningar bafva på senare tiden anfört detta som en borgen för Englands neutralitet. England är inveckladt i den farligaste tvist med Förenta Staterna. Det kan svärligen hafva för afsigt att tvinga Frankrike till att försona sig med Ryssland och genom detta med Förenta Staterna. England har slutligen Indien, och huru ofta de engelska tidningarne än upprepa, att Ryssland ännu är långt borta derifrän, så medgifva de likväl ständigt, att det kommit alliför nära intill detsamma. Times tör d. 2 d:s sysselsätter sig härmed. Det anmärker, att det ej finnes något skäl att befara, det Ryssland skall i den aldra närmaste framtiden hota Indien. Det bästa medlet för England att beskydda Indien består enl. -Times deri, att England skall hjelpa Afghanistan till att hejda ryssarnes framträngande. Men om nu Ryssland häri såg ett fientligt uppträdande och handlade derefter? De engelska tidvingarne skola förgäfves söka att inbilla sig och andra, det England icke har något större intresse, än att förhindra Frankrike från att utvidga sig mot Rhen. Det finnes ingen, som tror dem, och det är lika litet någon, som tror, att England skall aflossa ett enda skott krut för Belgiens skull; de engelska intressen, som nu stå på spel, äro af den betydenhet, att Belgien försvinner till ett intet, så snart de hotas. England kan visserligen ännu låtsa som om det hade allt sitt på det torra; men denna illusion kan svårligen vara länge. Ett bevis derpå finna vi just i här ofvan åberopade nummer af Times, hvarest förekommer en ganska märklig uppsats om Amerika och Kina, hvilken gifver vid handen, att Englands intressen på denna punkt allvarligt hotas af Förenta Staterna. Det har der ingen annan pålitlig bundsförvandt, än just Frankrike, hvars understöd det väl ej gerna kan stöta ifrån sig tör den belgiska frågans skull. Då Englands handelsintressen stå på spel, drifves det att bortse från andra små diplomatiska angelägenheter. Det är här fråga om det mellan Förenta Staterna och Kina afslutade nya fördraget, hvilket Times anser innebära stora vådor för Eng ands mer och mer stigande handel åt detta håll, sägande bl. a.: Det kan spörjas, om det är klokt att mångdubbla i st. f. att minska utsigterna till oenighet mellan de europeiska makterna och särskilt mellan oss och Förenta Staterna? IIafva vi icke nog med möjliga orsaker till splittring i Vestern, utan att man äfven skall gagnlöst utså frön till en ny skörd i Östern? Vi ha slutat granskningen at detta fördrag medl den öfvertygelsen, att det ligger mera inunder det, än hvad som synes på ytan. Det bär tydliga spår af främmande ingifvelse, och det är vår tro, att den amerikansktkinesiska beskickningen icke uttala D-1t tal Rv