Göteborgsposten – 5 september 1868, sida 1

Ar vy 44 W4W —2 9b pet å resta! Bref från Stockholm. (Korrespondens til Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 3 September. I dag således var det som det så lärge omtalade kyrkomötet öppnades, och i all enkelhet. Redan i slutet af förliden vecka anlände åtskilliga, i Söndags och i går do öfriga kyrkans fullmäktige. Ingen sjelfskrifven mer än biskop Genberg saknas; men hans helsa har länge varit vacklande. Mötets seniorer äro erkebiskopen Reuterdahl och kyrkoherden i Madesjö, d:r Sandberg. Begge räkna sina 70 år och lite till. Erkebiskopen bär fortfarande sina år väl. Han är ganska liflig, vida lifligare än mången af de ledamöter som tultade i kolt, då han redan var en man. D:r Sandberg har snart ett halft sekel lidit af en plågsam åkomma, som skulle lagt många andra i grafven. Men han lefver, han verkar i sitt kall och är ännu till en förvånande grad seg. Såsom fullmäktig tör Kalmar stift har han bevistat alla riksdagarne från och med 1840 till och med sista ståndsriksdagen. Under tiden har han tillika deltagit i en mängd revisioner af statsverket och af bankodiskontverket. Under de förflutna 28 åren har han hvarje gång han vistats här bott temligen långt borta på Söder och hos samma familj, med hvilken han ej är beslägtad, men vid hvilken han är fästad med vänskapens band. Kyrkomötet skall hafva sina sammankomster i Andra kammarens stora sal. Men ledamöterna få ganska godt utrymme i öfversta delen af salen, och derför har förslag väckts, att till åhörarnes disposition skall upplåtas, jemte läktarne, hela den öfriga salen. Till tidens vinnande lärer förslag till arbetsordning på förhand vara uppgjordt. Om detta torde den första striden komma att vända sig. Den kan blifva betecknande. Till mötets sekreterare är regementspastor Almqvist, presteståndets beprölvade sekreterare vid flera riksdagar, designerad. Ett annat förslag har ifrågasatts, att några af mötets egna ledamöter skulle utses att vexelvis föra p-otokollet; men svårigheten torde vara att få någon som framför detta förslag. Det är en ganska kuriös samling hvaraf iekmannaombuden består, om man ordnar dem efter den samhällsställning som de innehafva: 3 äro borgmästare, 3 häradshösdingar, 3 brukspatroner, 2 riksdagsfullmäktige, 2 professorer (af hvilka en tillika är riksdagsman), 2 filosofie doktorer (begge riksdagsmän), 2 rådmän (1 tillika riksd.-m.), 2 med. doktorer, 1 f. d. statsråd (riksdagsm.), 1 general, 1 landshöfdinge, 1 riksarkivarie (tillika riksdagsman), 1 grefve, 1 redaktör, 1 litteratör, 1 öfverstelöjtnant, 1 lektor och 1 telegrafassistent. Man kan åtminstone icke säga att valen utfallit i ensidig riktning, och icke heller att riksdagen är fåtaligt representerad. Det berättas att de ecklesiastika ledamöterna öfverenskommit att betrakta detta såsom ett organisationsmöte — alldeles såsom man betraktade 1867 års riksdag såsom en