Göteborgsposten – 3 september 1868, sida 1

den baron Rothschild som nyligen vistades här besökte hr II:s museum, erkände han sig ingenständes i utlandet hafva sett en så stor samling af solfjedrar och visade sig mycket angelägen att så köpa några af dem för deras stora konstvärde, en önskan som likvisst hr H. icke kunde tillmötesgå, enär han strängt vidhåller den regeln att icke sälja någon artikel som införlifvats med hans museum. Sådana artiklar af guld och siltver, af hvilka hr H. händelsevis får duppletter, händer väl att de öfvertaliga nedlemnas i hans juvelerarebutik till försäljning. Bland andra konstsaker som hr H. äfven slagit sig på att samla, är miniaturporträtter, och med den energi och omtanka som han i så rikt mått besitter, har han redan uppbringat denna samling till mer än 700, deraf omkring 150 äro at svenska mästare. Med deras ordnande är den unge polacken Bukowsky för närvarande sysselsatt. Bland denna samling förefinnes några, utmärkta för sin finess, af en svensk målare hvars namn nyligen blifvit kändt i hans eget fädernesland, fastän han på sin tid var en omtyckt konstnär — Niklas Lafrensen, eller som han i Frankrike af den högre societeten kallades: Nicolas Lavreince. De miniaturporträtter af honom som finnas i Hammers museum hatva, oberäknadt deras stora konstvärde, ett särskildt kuriositetsvärde derföre att de egts af excellensen Wetterstedt. Ett af Lafrensen år 1792 måladt miniaturporträtt af kronprinsen Gustaf Adolf, då 14 år gammal, är särdeles fint, och om konstnären icke smickrat, så måtte den sedan så olycklige konungen som yngling varit vacker. Nästan allt hvad här förut omnämnts har måhända företrädesvis värde såsom kuriositeter. Men hr H. eger äfven rika samlingar af sådana effekter som hafva ett bestämdt materielt värde femte konsteller kuriositetsvärdet. At guldoch silfverpjeser eger museet en mängd dyrbara saker. Till det förra slaget bör räknas de många gulddosorna, tabatigres, de flesta i första hand kungliga presenter, hvilka efter någon tids törlopp öfvergått till hr Hammer. Den dyrbaraste är en tabatibre med konung Oscars porträtt (emalj) omgifvet af 26 stora juveler; guldarbetet är utfördt på hr Hammers verkstad. Denna tabatiere är en present af konung Öscar till Norges siste riksståthållare Löwensköld, död 1856, då arfvingarne sålde den dyrbara pjesen för 12,000 rdr. Bredvid denna ligger en annan med Fredrik VII:s namnschiffer i briljanter, och derinvid en annan, en present af Victor Emanuel. I en glaslåda förvaras en fint arbetad brosch i guld, föreställande en fjäril med utbredda vingar. bå n. v. enkedrottningen vid ett besök i museet erfor att der icke sanns något som tillhört kejsarinnan Josefina, Napoleons gemål, så tillsände H. M.t några dagar derefter hr H. den ofvannämnde broschen, som tillhört kejsarinnan. I ett af de många med silfverarbeten öfverfyllda skåpen förekommer en väldig kanna; dess former äro allt annat än vackra; guldsmeden har vinnlagt sig om att på den nedlägga mycket arbete och att i den använda mycket silfver, och deri har han äfven lyckats; men det är också allt. Det är en present af Gustaf IV Adolt till biskop Wallqvist i anledning af Gustaf III:s begrafning. I ett skåp midt emot står en toalett af silfver, konstvärdet är lika med noll, arbetet är smaklöst, och likvisst är vid denna spegel ett vackert minne fästadt, minnet af en bland våra älskligaste konstnärinnor — Emelie Högqvist; den är en present till henne at en bland hennes många beundrare. Men nu får jag sluta. Hvad jag här meddelat är resultatet af några tmmars besök i IIammers museum. En dag längre fram, då jag behöfver förströelse och hvila efter mödoeammare arbete, går jag väl dit återigen. Göran. 2 —