Göteborgsposten – 3 september 1868, sida 1

skulle inbringa ett årligt belopp, tillräckligt stort för bestridande af en ganska hög letnadskostnad, kan jag säga med full visshet. Det är icke nog med att hv Hammers museum vid Drottninggatan upptager ett betydligt antal stora rum, öfverfyllda med kuriosa af alla upptänkliga slag, utan hr Hammer har tillika fullständigt dekorerat Byströms Villa med dyrbara möbler, konstsaker och kuriosa, för hvilka han saknat utrymme inne i staden i det ofvannämnda museet. En ung polack har redan ett par år varit sysselsatt med att uppgöra katalog öfver de rika samlingarne, men icke ens hälften deraf har ännu medhunnits. Det är bekant att en ofantlig mängd konstverk och dyrbarheter förvärfvades at svenskar under de tider, då Sverige var en af krigsguden gynnad stat. Dessa dyrbarheter förvarades till att börja med på de gamla herresätena; men både de senare och de förra hafva under tidernas lopp skiftat egare, och man träffar nu i det Hammerska museet stora massor af dyrbara artiklar, som han inköpt af personer, hvilka endast fästat det vilkor vid försäljningen, att få förblifva, såsom f. d. egare, okända. Den rättvisan måste man gifva de svenska förvärfvarne, att de visat en stor omtanka och urskilning vid valet af dyrbarheter och icke försmått att tillegna sig sådant, som endast haft konstvärde, ehuru sådana saker äfven fått följa med, som haft rent materielt värde. Jag vill anföra några få artiklar af det förstnämnda slaget. Sålunda förefinnes i hr Hammers museam ett flyttbart altare af elfenben, försedt med dörrar; det inre i haut relief framställer scener ur frälsarens och jungfru Marias lif. Detta konstverk, det enda i Sverige och i sitt slag ytterst sällsynt i utlandet, är från XIII:de eller XIV:de seklet och har sannolikt förvärlvats i ett kloster. Åfven en annan altardekoration af marmor förefinnes, framställande drottning Esther, knäböjande för Ahasverus. Detta konstverk, äfven från 1400-talet, togs under tretioårakriget i Prag at öfverste Erik Soop, Gustaf II Adolfs bekante räddare, och förvarades i vapensalen på Stora Bjurum i Westergötland, så länge detta gods egdes af Soopiska familjen. Att de svenska krigarne med förkärlek tillegnade sig dyrbara vapen, var ju så naturligt. Derföre förekommer på många herregods dyrbara vapensamlingar, som förskrifva sig från Tyskland. Hr Hammers vapensamling är både talrik och dyrbar. Några gevär äro utomordentligt väl arbetade. Sålunda finnes der ett, hvars stock är rikt inlagd med silfver och elfenben; ett annat med åttkantig refflad pipa med ytterst fint ciseleradt silfverbeslag, delvis förgyldt och försedt med årtalet 1624. (I riksmuseum finnes icke något dylikt gevär). Ett af dessa, jag erinrar mig ej hvilketdera, erbjöds till inköp för lifrustkammarens räkning. Egaren begärde 150 rdr; men medel för inköpet saknades. Han erbjöd det då till hr Hammer, som köpte det för 250 rdr; men han har sedan af en utländsk vapensamlare för detsamma blifvit bjuden 1,000 rdr. Man har ansett konstruktionen af bakladdningsgevär såsom en ny uppfinning, hvilken hedrar vär tid. Emellertid förekommer ett sådant, utmärkt väl arbetadt och af en särdeles enkel konstruktion, i hr IIammers vapensamling. Det har af hr H. blifvit inköpt på Steninge och har bevisligen törvarats der sedan medlet af 1690-talet. Sannolikt är att det, om icke egts, så åtminstone begagnats af Carl XII, då han vistades hos sin guvernör Gyllenstjerna, som egde Steninge, och der i öfversta slottsvåningen förvarades en svarfstol och verktyg, som anses hafva begagnats af den unge monarken. Afven dessa saker inköptes af br Hammer för några år sedan, då återstoden af grefliga Fersenska familjens egodelar afyttrades. (Jag behölver väl icke erinra derom, att hvad jag här omtalar såsom befintligt i denna af mer än 70,000 nummer bestående samling, skall blifva rhaprodiskt, och att hvad nu meddelas, blott är