Göteborgsposten – 2 september 1868, sida 1

XVI. Synon. Det var dager innan sir Denis lemnade mitt rum. Då han gått, låg ett mörker öfver min själ, som intet solljus kunde förjaga. Doktor Buke bade kommit och åter gått, innan jag steg upp. Sir Denis kom ej ned till frukost. Mary Butler, Gerald och jag suto vid ett litet rundt bord i rummet. — Hvad är det egentligen som fattas vår lilla vackra Mabel? frågade Gerald, under det han höll en bit tunga på gaffelo. Min betjent säger att hon måtte ha haft att kämpa med fan sjelf. Doktor Duke säger att det är ett nervöst anfall. Doktor Brady säger ingenting. Men hvarför har hon så der vältat omkull möblerna? Ni se ju begge två ut som om ni sett spöken. För öfrigt, tillade han allvarsammare, skall jag säga er att jag sjelf haft ett äfventyr i går qväll. Det är mycket trefligt att finna ett hus nu för tiden, i hvilket det är litet spökeri. — Nej, verkligen? sade Mary. Jag förmodar att du hade någon svårighet att fiuna ditt rum från det lilla kyffe, dit onkel skickar alla rökare. — Det var ej alldeles så, ehuru alltsammans på visst sätt kom sig doraf att jag varit der. Jag satt nemligen derinne och var nära att qväfvas, hvarföre jag bad den gamle mumien släppa mig ut i trädgården. Det var en vacker afton och jag promenerade derför omkring derute, så lycklig eu man kan vara som har godt samveto och en