Göteborgsposten – 1 september 1868, sida 2

försärdigadt vid Nyholm maskinverkstad. Det är 24 sot i genomskärning och väger något öfver 50,000 skålp. Från Utlandet. Det börjar nästan bli vidrigt att läsa, med hvilken frenesi den preussiska pressen angriper den italienske generalen och statsmannen Lamarmora. Såsom våra läsare erinra sig, uppläste Lamarmora för någon tid sedan uti italienska deputerade kammaren en preussisk depesch från tiden för det italienska kriget med Österrike. Denna depesch var hållen i ett nästan befallande språk och föreslog en fälttågsplan, hvilken Lamarmora då ansåg kunna sätta hela den italienska armen i fara. Den föreslog neml., att denna armå skulle kringgå fästningssyrkanten och rycka in i Österrike mot dettas hufvudstad, under det att Garibaldi med sina friskaror landsattes i Dalmatien och derifrån genom de revolutionerade sydslaviska länderna kastade sig in i Ungern för att revoltera äfven detta. En stark österrikisk arme stod i fyrkanten. Lamarmora har visat, att den var förberedd på en dylik sälttågsplan, så att den sannolikt kunde angripit italienarne i ryggen och upprifvit deras armk. Lamarmora fann derföre icke skäligt att hörsamma den preussiska planen. Medveten om sitt tunga ansvar såsom både minister och befälhafvare, kännande den meningssplittring, som rådde bland den italienska armeens högre officerare, behöll han depeschen för sig, hvilket han så mycket heldre kunde göra, som en annan fälttågsplan redan uppgjorts och beslutats, hvilken i enlighet med Italiens sanna intressen lokaliserade kriget. Sannolikt är dock, att han delgaf konung Victor Emanuel depeschen och att denne gillade hans åtgärd. Emellertid blottade depeschens offentliggörande den vidd af planer, med hvilken Preussen umgicks i hänsyn till Österrike, hvars fullständiga upplösning skulle blifvit en följd af den preussiska fälttågsplanens lyckliga utförande. Det bör äfven vara temligen klart för en och hvar, att, om man deri lyckats, Ryssland nog skulle vetat att bland de revolterade sydslaverna göra sig ett kap och kanske äfven bragt till verkställighet sina länge hysta planer på Turkiet. Det kunde ej ligga i Italiens intresse att på detta sätt befrämja despotismens sak, äfven om det skulle för sin egen säkerhet vågat sätta allt på ett kort. I Österrike fick man derföre genom depeschen ögonen öppna för Preussens och Rysslands stämplingar, och de försök till närmande emellan detsamma och Preussen, som gjordes, kunde från denna stund anses misslyckade. Preussiska regeringen insåg sin obehagliga ställning och desavouerade i sitt bryderi depeschen, i det att dess officiela tidning förklarade densamma vara affattad af preussiske gesandten i Turin, Usedom, allena. Denna törklaring log man dock åt i Europa, emedan man klarligen förstod, att en så bepröfvad och erfaren statsman som Usedom icke kunde af sig sjelf utkasta dylika fälttågsplaner; ett dylikt förfarande skulle aldra minst vittnat om en viss anarki inom Preussens diplomatiska kår. Också rasade grefve Bismarck öfver desavoueringen och fick ett nervanfall, så att man i Berlin fann det rådligt, att låta den officiela tidn. ännu en gång tramkomma med desavoueringen, men så att denna blef ett godkännande. Bladet förklarade neml. häromdagen, att grefve Usedom visserligen sjelf uppsatt depeschen, men att man frän Berlin förut instruerat honom om regeringens uppfattning af saken. Denna bekännelse måste naturligt vis mycket kosta på Preussen, hvars planer härigenom ligga i öppen dag. Också bjuder det till på alla sätt att bämnas på Lamarmora, som nedsvärtas och falskligen beskylles för allt möjligt i de preussiska tidningarne. Så t. ex. säger Köln. Zeit. bl. a. fölJande, som, om det vore sannt, sku!le kasta en neslig skugga öfver Lamarmora och är en förnärmande anklagelse för förräderi mot ej blott Italiens allierade, Preussen, utan älven mot generalens eget fädernesland: ÅAlldenstund det icke mera är något tvifvel underkastadt, att med Lamarmoras vetskap i Paris ingicks