Göteborgsposten – 1 september 1868, sida 2

dags kommo ej mindre än 9 båtar på en gang upp till Stadsgården. För att kunna uppnå den bättre ställning, hvari denna sjöfarande befolkning numera befinner sig, har den största hushållsaktighet och försakelse af all beqvamlighet varit för dem en nödvändighet. Ett ankare surt dricka och något svart rågbröd — se der deras proviant! Ofta bänder det dock att en och annan båt spårlöst försvinner på hemfsärden härifrån, hvilket ej är att undra på, enär de vanligen äro lastade med salt, hvarigenom, när båten får en s:örtsjo öfver sig, den går till botten som en sten. Sålunda sjönk sistl. sommar en estländsk båt på hemfärden, hvarvid 6 personer tillsatte lifvet. Från Danmark. — Den bekante skaiden prof. Henrik Hertz fyllde sistl. Tisdag sitt 70:de år och fick med anledning deraf mottaga en lyckönskningsskritvelse från studentföreningens senoriat. — De Ullmanska Patti-konserterna i Köpenhamn komma att ega rum Måndagen och Tisdagen d. 14 och 15 September i Kasinos stora sal. — Å k. teatern i Köpenhamn förberedes till uppförande Shakespeares Winteres tale, öfversatt af prof. H. P. Holst efter Dingelstedts bearbetning, med musik af Flotow. — Köpenhamns båda mest framstående förlustelseställen Tivoli och Alhambra ha f. n. hvar sin utmärkte lindansare. I Tivoli gick hr Frangois Riego, hvilken uppträder svärtad i ansigtet som neger, i Onsdags ötver linan med mycken säkerhet bärande på ryggen Åvärjslukaren från Odeon. Blondin gick samma afton i Alhambra fram och tillbaka på linan bärande den yngsta af de qvinliga akrobaterna, som uppträda i etablissementet. Han satte henne ifrån sig midt på linan och uttörde der tillsammans med henne flera trapezkonster med en säkerhet och elegans, som voro beundransvärda. — D. 22 Aug. öfvergick ett skydrag staden Århus, så våldsamt och plötsligt och nedsändande så fruktansvärda vattenmassor, att rännstenarne långtifrån icke kunde upptaga vattnet och flera gator voro helt och hållet ötvorsvämmade. På sina ställen steg öfversvämningen så högt, att vattnet rusade ned i källarne, hvars innevånare — och i en underjordisk restauration till och med gäster — hals öfver hufvud måste flykta ut genom fönsterna. En person, som föll omkull midt på gatan, höll på att drunkna, och i en källare räddades ett barn med möda från samma olyckliga slut. Då ovädret var förbi sattes vattenuppfordringsverket till en at stadens största sprutor i gång för att utpumpa vattnet och detta ändamålsenliga och kraftiga redskap satte snart staden på det torra igen. Under ovädret nedstörtade samtidigt med regnet oupphörligt stora isflagor af från en nöts till ett hönsäggs storlek och krossade på många ställen fönsterrutor, taken till fotografiska atelierer, orangerier 0. 8. v. — Arbeiderforeningen af 1860 i Köpenhamn skulle i Söndags företaga en utflygt till Skåne i sällskap med Malmö arbetareförening och d:o borgaresångförening. — Under årets 7 första månader har på de danska statstelegraflinierna befordrats inalles 192,406 telegrammer (mot 167,407 st. 1867). Deraf vexlades med inlandet 100,859 (mot 96,357) och med utlandet 79,948 (mot 68,113). Transitokorrespondensen var 11,599 telegrammer (mot 2,643). — En köpenhamnstidning omtalar att Eufrosine Braatz, medlem af ett akrobatsällskap, som under sommaren med oerhördt bifall uppträdt i Tivoli och som f. n. vistas i Pesth, d. 15 d:s derstädes råkat ut för ett obehagligt äfventyr. Hon hade redan utfört samtliga de på programmet angilna numren, då hon till tack för den talrika publikens stormande bifall ville ge den ett extranummer till bästa. Då hon kommit ungefär midt på linan lade hon sig baklänges ned, men tappade jemnvigten, så att balancerstången föll ned på marken och hon sjelt var nära att baklänges störta ner efter den. Det lyckades henne dock att gripa fast i tåget och sålunda sväfvade hon en lång stund mellan himmel och jord. Efter hand lyckades det henne dock att arbeta sig ner till en af tvärlinorna och få fatt i denna, men efter några sekunders förlopp sveko krafterna henne och hon störtade dä från en ganska betydande höjd ner på marken. Hon blef straxt i åkdon förd till sitt hem under tillsyn af en genast tillkallad läkare. De grotva linorna hade sönderflängt hennes händer på det fruktansvärdaste, men för ötrigt lärer hon ej ha lidit någon en välsig— Och huru kunde hon hohpa