Göteborgsposten – 1 september 1868, sida 2

4 och 5 rår tunnan, och för hvilket de å hemorten erhållit 14 å 15 rdr. Deras båtar, som vanligen äro hemma i Arensburg, Hapsal, Nockö, Wormsö, Moon och audra mindre platser å Dagö och Ösel, äro, som hvar och en har tillfälle att sjelf öfvertyga sig om, der de ligga i Stadsgården, af ytterst bräcklig beskaffenbet. Allting är der sammanfogadt med träbultar och tråpinnar. Under de senaste 14 dagarne hafva de varit hopade i Stadsgården uti riktiga små flottiljer, der de slagit ifrån seglen och bildat tält åt sig i båtarne såsom skydd för 8 I och regn. I Sondags kommo ej mindre än 9 båtar på en gång upp till Stadsgården. För att kunna uppnå den bättre ställning, hvari denna sjöfarande befolkning numera befinner sig, har den största hushållsaktighet och försakelse af all beqvamlighet varit för dem en nödvändighet. Ett ankare surt dricka och något svart rågbröd — se der deras proviant! Ofta bänder det dock att en och annan båt spårlöst försvinner på hemfsärden härifrån, hvilket ej är att undra på, enär de vanligen äro lastade med salt, hvarigenom, när båten får en s:örtsjo öfver sig, den går till botten som en sten. Sålunda sjönk sistl. sommar en estländsk båt på hemfärden, hvarvid 6 personer tillsatte lifvet.