Göteborgsposten – 1 september 1868, sida 2

en ösverenskommelse med Österrike, enl. hvilken detta förband sig att, älven om det skulle segra i fästningsfyrkanten, lik väl respektera Lombardiet och Minciolinien. Deremot är det icke liga säkert, hvad Österrike å sin sida betingade sig som ersättning. Men hvad skulle det väl kunnat vara anvat än Frankrikes sörbindelse att, om Italien segrade, å sin sida hindra det från att öfverskrida Isonzo linien, d. v. 8. att lokalisera kriget. Vi bedja våra läsare lägga märke till beskyllningen, att Lamarmora skulle vetat af denna öfverenskommelse och således godkönt den, eller med andra ord att ban skulle på visst sätt förhandlat med sitt lands fiende om den terräng, på hvilken de skulle föra kampen. Denna beskyllning är djerf, den skulle vara nedrig, om den vore osann — och vi ha ej något skäl att tro annat. Antagligen skall Lamarmora nog veta att förklara sg i alla rättsinnigas ögon, med hvilken listighet den månghöfdade tyska pressen än söker att gifva oss en vrängd bild af denne statsmans karakter och handlingar. Köln. Zeit., som omnämner, att Österrike erbjöd sig att afträda Venetien, om Italien förbunde sig att utträda ur alliansen med Preussen, hvilket anbud Lamarmora förkastade, säger, att han ej kunde antaga det, emedan det skulle varit ett öppet fördragsbrott. — Men har väl Preussen i afseende på Nordslesvig, som det förband sig att afträda till Danmark genom pragersreden, dragit i betänkande att begå fördragsbrott? Flera generalstabsolficerare från Frankrike hafva sysselsatt sig med att afrita starka punkter i Tyskland. De tyska tidningarne sysselsätta sig en del härmed, isynnerhet som detta sker samtidigt med att det franska krigsministeriet strängt afstänges sör alla obehöriga. Under det att Constitutionnel och Åla France uppstämma fredshymner, blåser en annan kejserlig organ Pays i krigstrumpeten. Folket vet ej, hvad det skall tro, och derför fortfar osäkerheten, som törlamar de fredliga näringarne och hindrar deras utveckling. Hertigen af Aumale har inbjudit hr de Rochefort till Twickenham och erbjudit honom utt bo derstädes. Franska regeringen deremot har hos en guldsmed tagit i beslag små berlocker i form af lyktor, uti hvilka Rochetorts porträtt skulle inneslutas. Polisen spejar ännu ifrigt efter det i Bräussel tryckta n:o 13 af la Lanterne, för hvilket i Paris betalts ända till 500 fres. — Man kan verkligen ej underlåta att le åt denna enfaldiga ifver, hvarmed franska regeringen så emot sin vilja rest en skyhög piedestal åt Rochefort och hans lilla lykta, hvilken nu måste bli farligare än någonsin. Kejsarinnan vill förära sin biktfader, abb Deguerry, prest i Madelainekyrkan och samtidigt den kejserlige prinsens lärare i religion, en fåtölj i senaten. Operan Rienzi, som skall gifvas på lyriska teatern, väcker något misshag hos censuren bl. a. för den scen, i hvilken de båda partiernas anhängare ropa: Lefve Colonia! Lefve Orsini! (En Orsini ville som bekant mörda kejsaren.) Figaro föreslår, att man i stället skall ropa: lefve kejsaren! Krigsministeriet har nu kringskickat till divisonsgeneralerna planer för uppställandet af det mobila nationalgardets kontingenter. Tills vidare skall i hvarje arrondissement bildas en bataljon af ungefär 200 mans styrka. Den store skeppsbyggaren Arman i Bordeaux, deputerad, har vädjat mot den dom, som förklarar honom bankrutt. I Oran, i Algeriet, har en underofficer, hvilken i Mexico slagit under sig 480,000 fres af statens medel, blifvit dömd till fem års tvångsarbete. Tänk, hvad skulle han icke stulit, om han varit general! utbrister härvid en fransk tidning. För landshöfdingen, prefekten i Lille bygges ett palats, som skall kosta — 212 mill. francs ! Bokandelsfirman Hachette C:o har för skolbiblioteken ställt en samling af 100,000 band såsom gåfva till undervisningsministerns förfogande. M:me Victor Hugo, om hvars död i Brissel telegrafen berättat, afled i hjernfeber. Hon skall efter sin egen önskan begrafvas i Frankrike, till hvars gräns hon följes af sin åldrige make. Hon var syster till den dekante pariserkorresp. i IIndåp. Belge, Paul Fouchet, och ett högt bildadt fruntimmer. Englands nuvarande konservativa regering tyckes vilja iuslå en annan väg än hittills i afseende på den irländska statskyrkan. Det ministeriela partiets organ Morning Standard börjar tillochmed yttra sig till förmån för indragandet af denna statskyrka.