Göteborgsposten – 1 september 1868, sida 1

Doktor Brady). Af W. H. Russell. Han trummade på bordet med sina fingrar, under det han satt fördjupad i tankar. Jag gaf så noga akt på de mörka moln, som drogo öfver hans vackra och bestämda ansigte, att jag rodnade då hans blick mötte min. — Vet ni hvem miss Fraser är? — jag menar om ni har någon föreställning om huru hon kommit hit? — Alldeles ingen, sir Denis. Jag vet att hon är dotter af öfverste Fraser, som var en vän till min far; jag träffade dem i Dublin för ett par år sedan. — En vän till er far? upprepade sir Denis med ett underligt uttryck omkring munnen. Låtom oss vara uppriktiga. Vet ni något mera om honom? Har ni aldrig hört? ... Han tystnade. — Jag önskar ej att såra er; tvärtom, jag vill och har alltid velat göra allt hvad jag kan för att gagna er, herr Brady; och ifall ej detta tillfälle inträffat, så skulle jag ha passat på något annat för att tala med er om saker som röra oss båda. Ja, oss båda. Om ett ögonblick skall ni kuuna förstå mig bättre. Ni har nyss börjat er bana och er förträfflige gamle vän hr Bates har berättat mig, att ni (Fortg. fr. N:o 200.