Göteborgsposten – 28 augusti 1868, sida 2

BARR ÖV Ae T brTuAMBL IHROUHL Pe Malmö fiskförsäljningsplas en större svärdfisk, vägande omkr. 6 å 7 le6. Den hade fastnat i ett vanligt fisknät. Sielfmord. D. 17 d:s påträfiades i Göta kanal den döda kroppen af gårdsegaren 8. P. Petersson i Söderköping, hvilken saknats i sitt hemvist sedan Lördagen i förra veckan. Den döde befanns vid upptagandet ur vattnet hafva ett kläde knutet framför ögonen, hvaraf temligen säkert kan slutas, att han sjelf med uppsåt förkortat sitt l:f. Orsaken till det förtvitlade beslutet antages allmänt vara de mindre hederliga transaktioner den aflidne i litstiden inlåtit sig på, i förening med sin nyligen gjorda konkurs, säger Söderköpings Tidning. Ett mord, hvarom närmare uppgifter dock saknas, lär, berättar N. Hall. 1. tidn., ha förölvats å Fastarps marknad Tisdagen i förl. vecka. Den mördade, hvars namn var Kindberg, skall ha varit känd för att vara en högst dålig menniska. En högtidlig begrafningsakt. I Lördags afton fördes i Westerås till sitt sista hvilorum en 71-årig skollärarinna, onkan Greta Bjurling, hvilken under de senare 16—20 åren af sin lefnad med synnerlig framgång sysselsatt sig med mindre barns undervisning. Den gamla följdes till grafven af en mängd af de foräldrar, hvilkas barn af henne fått sin första handledning på vetandets väg, och till liktåget sällade sig de små, som varit hennes sista elever samt skickade henne, efter slutad jordfästning, med blommor och kransar sin sista afskedshelsnin. En åskstråles promenad. Meå hvarje post ingå underrättelser från närbelägna provinser om de större eller mindre harjningar som anställts af det starka åskväder, hvilket i Fredags för åtta dagar sedan gick öfver mellersta och södra delen af landet. Från Ferglanda socken å Dal skrifves derom till Wenersb. P:n: Vid 5-tiden på efterm. nedslog åskan i kyrkovärden Olof Perssons i Håbyn manbyggning, (2-våningshus.) Hon gick ned igenom skorstenen oaktadt spjellet var igen och kastade ned hela stenmuren intill spjellet. Sjelfva skorstenen, som var af talgsten, elungades i bitar långt ut på gården, men den öfriga stenmassan föll under ett förfärligt brak ned på vinden öfver köket så att taket hotade att falla ned. Då åskstrålen kom till storspjellet, som var igen, tog den förmodligen vägen genom kokhallsröret, der spjellet stod öppet, och framträngde under sjelfva grundmuren in i köket, och derifrån in i kökskammaren och kastade ut lönstren, vidare gick han ut vid köksvpiseln, den han illa tilltygade, och flyttade väggen mellan köket och gången ur sitt läge. Här kom han in under trappan, som ledde till undra våningen, och slog trappan i kras och små bitar, så att en stege måste genast uppsättas för att komma till vinden. Ur gången gick ban åt tvenne håll: under trappan gick han genom väggen och in i en gångkammare. Der sprängde han ut fönstren, bröt låset från dörren, bortslet brädlistorne vid golfvet kring rummet och panelningen omkring dörren, kullkastade en draglåda, lyfte skifvan af ett bord och skakade en styrstol. Härifrån tog han vägen ut genom svillen och stenfoten. Åt andra hållet ur gången gick han in i ett rum midtemot gångkammaren och kastade ut fönstren med bågar långt ut på gården; i samma rum suto tvenne skräddare vid ett bord, hvilka alls icke blefvo skadade eller kände minsta tryckning. I öfra våningen slog åskstrålen ned pipan till kakelugnen i gångkammaren och fönstren hvar han framfor. Eget är att ingen menniska skadades, oaktadt folk fanns i alla rummen förutom i gångkammaren. Det mest förvånande var att i öfra våningen var folkskolan, der läraren och barnen höllo på att sluta för dagen, då åskstrålen äfven der inkom och gjorde ett hål midt i en fönsterruta utan att skada vågon menniska. — 54 stora fönsterrutor gingo förlorade, en mängd taktegel, och för öfrigt blef hela byggnaden illa tilltygad. Ute på gården hade åskan ristat i marken mer och mindre på flera ställen. Regn föll tillika i strida strömmar, så att källor och dammar blefvo fulla på en liten stund, äfven stort hagel föll på flera ställen inom Fefglanda socken. Medel mot geting-styga. Tillfölje af den starka värmen under sommaren har man såväl på landsbygden som i städerna varit hemsökt ef en tallös mängd getingar, hvilka genom sin närgångenhet icke blott gjort alla matmödrar mycken förargelse, utan ätven genom sina giltiga stygn åstadkommit mycket ondt. Mot dessa farliga insekter hjelpa ej qvassia eller några andra dylika medel, och mot deras stygn (det är dock endast honorna och de könlösa, som sticka) är det alldeles omöjligt att värja sig. Ett pröfvadt medel finnes dock till förekommande af de smärtsamma följderna af getingstygnen, neml. kaustik ammoniak. Så snart getingen stuckit, ser man efter, om tilläfventyrs gadden qvarstannat i såret, hvilket icke sällan händer, och söker utdraga den; derefter ingnider man såAA — —E—