Göteborgsposten – 28 augusti 1868, sida 2

— Ni skulle göra mig en stor tjenst om ni ville gå ut i den långa korridoren, sade han. Ni känner ju huset; jag skall straxt vara hos er. Jag väntade ej länge. Han stack sin arm under min och sade: — Herr Brady, jag har skickat bud efter doktor Duke; men medan vi vänta på honom skall ni måhända vara god titta in till miss Fraser, som haft ett litet krampanfall sedan hon såg er sist. Det gör mig ondt att besvära or med dylikt första gången ni besöker slottet efter er barndom. Nå, det är att hoppas att alltsammans ej har mycket att betyda. Kort derefter stod jag vid Mabel Frasers sida. Mary Butler höll hennes hufvud i sina armar och såg oroligt på mig, medan jag kände på patientens puls. Rummet var i oordning. Spegeln låg sönderslagen på golfvet; toilettbordet var kullvältadt. — Den stackars miss Fraser har återigen varit mycket dålig, sade kammarjuvgfrun; jag var nästan rädd för att hon skulle ha sprungit ut genom fönstret. (Forts.)