Göteborgsposten – 28 augusti 1868, sida 1

jag längtar efter att se den gamla boningen; jag kommer ej ihåg mycket af den. Kom, doktor; jag ställer mig under ert beskydd. XV. Sir Donis middag. Hvad Kilmoyle blifvit förändradt sedan jag sist var der! Stället hade aldrig sett så synnerligt välmående ut, men nu gjorde det ett intryck af komplett armod. Jag påtog en promenaddrägt och gick ut för att se mig omkring i staden och dess omgifningar, som förr hade förekommit mig som civilisationens medelpunkt, och efter en vandring rundt omkring i alla riktningar gick jag slutligen in i det gamla värdshuset, hvars egarinna efter hungersnöden rest till sina söner i Amerika. Den nya värdinnan, som var mycket olik min gamla goda mrs Dempsey, frågade hvad jag ville förtära och blef synbarligen lättad då jag ej aspirerade högre än ett glas körsbärsvin. — Kanske herrn är främling här? frågade en man, som satt vid bordet och som betraktat mig en stund. — Nej, jag har varit här förr, svarade jag; jag tillhör en fattig familj som fordom bodde här i trakten, och det skulle roa mig att göra ett par frågor om mina gamla bekanta.