Göteborgsposten – 27 augusti 1868, sida 2

barn slippa sällan undan utan mer eller mindre svära minnesbetor, eftersom de icke aga ynglingens eller den kraftige mannens mod och sjäalsnärvaro till skyddsmedel. Visserligen finnas flere husdjur af andra slag, som i lössläppt tillstånd ute på mark n kunna vara farliga och åstadkomma äfventyrliga obehag för den ensamme vandraren, men alla sådana djur öfverträffas i ilska, grymhet och obändighet af tjuren, som ofta spetsar och nedtrampar till och med sin vårdare. Nu kan man väl tycka, att egarne till sädane farliga djur sjelfmant borde bälla dem innestängde året om och icke släppa dem utom hus utan betryggande åtgärder emot fara för öfvervåld, (hvilken försigtighet på mången större landtegendom också iakttages); men i allmänhet är detta ingalunda förhållandet, aldra minst hos allmogen, och derföre hemställes på det allvarligaste, om icke lagstiftare och lagskipare må i detta afseende ingripa på ett betryggande sätt, så att dylika hemska tilldragelser må för framtiden förebyggas eller till det yttersta inskränkas! Civis rusticus.