Göteborgsposten – 27 augusti 1868, sida 2

jag dagligen kan bli vederqvickt af det du just nu står och stirrar på, anmärkte sir Denis. Min bästa Mary, du har ju rent af glömt att föreställa Gerald för din väninna. — Kapten Desmond är så orolig, jag ville derföre vänta litet, svarade Mary. kusin, låt mig föreställa dig för miss Mabel Fraser, som vi fått tillåtelse att kalla Mab. — Det gläder mig att göra miss Frasers bekantskap, — Och hör på Gerald, jag ville gerna bli presenterad för de andra officerarne. Vi skola ha en liten festlighet på slottet. Hvad är det för karlar? frågade sir Denis. — Det är ganska präktiga karlar, onkel. Bagshaw, majoren, en riktig gammal ideot; Savage, den äldste kaptenen, närmare femtioän fyrtiotalet — kom ihåg det, Mary — fru Savage och två kolonner af hennes infanteri komma med trossen. Harcourt, son af den Harcourt du kände i Indien, är en förträfflig karl; det är Potto äfven. Hvad de yngre officerarne angår, så äro de sådana yogre officerare alltid äro. Några äro skickliga, men ej muntra, andra muntra men ej skickliga, och andra åter äro hvarken skickliga eller muntra. De äro svarta, bruna och hvita, långa och korta, feta och magra. För öfrigt komma de nog till slottet för att beskåda Mary och miss Fraser, och då kan du sjelf döma. — — Och hvar är Terence? Hvar är min gamle vän och lekkamrat, Terence Brady? frågade en klangfull stämma. Det gläder mig ofantligt att han kommit tillbaka. Det är besynnerligt att han ej ännu visat sig,