Göteborgsposten – 27 augusti 1868, sida 1

komma ju ihåg dender historien från Dablin? — huruledes en öfverste Fraser blef slagen då han kom från Morris spelhus. Det var återigen han. Han reste tillbaka till Indien och är, som jag hört sägas. i förtviflade omständigheter; min syster, som var en god väninna till stackars mrs Fraser, har skrifvit mig till och berättat att hans dotter kommit i sir Denis hus, tills affärerna bli bättre för Fraser, som han i grund och botten långtifrån tycker om. — Upptäckte man aldrig detta fruntimmer sedermera ? Kunde regeringen ej få veta något om henne i Indien, der man kan uträtta allt med penningar? Kors, hvad ni ser blek ut, hr Brady! Hvad fattas er? I det jag mumlade något om hettan i rummet reste jag mig från bordet, gjorde en ursäkt och nästan störtade mig ut i korridoren. — Stackars karl! anmärkte en af sällskapet då jag gick. Han förlorade sin far i Indien, och hans mor drunknade då hon reste till Europa med honom från Calcutta. Förmodligen tål han ej vid att höra talas om detta ställe, och det är då heller ej underligt. Aftonluften afkylde mina brännande kinder; men det förekom mig som om mitt blod hade blifvit förvandladt till smält bly. Och denna qvinna var min mor! Finnes det en droppe af sådant blod i dina ådror, Terence Brady? Bättre att dö straxt än att lefva för att måhända en gång bli hennes värdige son! Hvar skall detta elände sluta? Hvarje år har medfört en ny anledning för mig till fruktan och afsky. Hat, eller en så vild fruktan att den mycket liknade hat hade bemäktigat sig mig, i etället för