Göteborgsposten – 25 augusti 1868, sida 2

Från Utlandet. Vi nämnde i går, att ryktet berättat om utbrottet af en ministerkris i Wien. Senare underrättelser vederlägga visserligen detta rykte; men det är tyvärr skäl att antaga det krisen i verkligheten består, eller åtminstone snart nog skall bryta ut, på grund af de förenade krafter som nu rycka lös emot den närvarande ministeren. Det är neml. obestridligt att ställningen inom Österrike är ganska kinkig och ministörens uppgif derför mycket svår. En blick på de olika elementer, som nu bryta sig mot hvarandra derstädes, torde derför vara af intresse. Det är isynnerhet czecherna, som härvid utveckla stor verksamhet, för att ej allenast upphetsa befolkningen inom alla slaviska länder, utan äfven åvägabringa en koalition af alla mot ministören fientliga elementer i det bestämda ändamålet att göra både landtdagen i Prag och riksrådet i Wien till illusoriska församlingar, i hvilka endast det tyska elementet är representeradt. Dessa bemödanden hafva ätven krönts med framgång, i det motståndet mot författningen växer med hvarje dag inom de slaviska länderna. Alltisrån Maj månad tills nu har den czechiska befolkningen i Böhmen och Mähren i trots af polisens motstånd hållit folkmöten och sammankomster i massa på bergen (-tabors). Vi hålla oss här endast till de aldra sista berättelserna. Till d. 16 Aug. voro återigen trenne stora folkmöten beramade: på bergruinen Chaucnik (vid Sobieslau), vid staden Hochstadt och på berget Dyban. I Chaucnik infunno sig c:a 1,000 bönder, hvilka likväl åter skingrades på uppmaning af kronofogden. Vid Hochstadt hade inemot 4,000 personer strömmat tillsammans. Polisens uppmaning att de skulle skiljas åt, blet icke ätlydd. I början förhollo de sig lugna, men senare anlände ridande skaror från alla byar i trakten, anförda af bekanta politici, och nu började man hålla en mängd tal emot den tyska ministören Auersperg och författningen, hvilka beledsagades af hotande utrop emot tyskarne. Polisembetsmännen och gensdarmerna törnyade flera gånger sin uppmaning till församlingen att skiljas åt, men blefvo slutligen förolämpade och måste flykta sin väg. En liknande utgång hade folkmötet på Dzbanberget. Mängden lägrade sig i en närbelägen skog; der sjöngs, hölls tal och ropades: Ned med ministören Auersperg! Så tort de kejserliga polismännen närmade sig, upphof massan så våldsamma skri, att ingen kunde höra dem. Till sist måste polisen lemna platsen. Liknando skådespel upprepas i Böhmen nästan dagligen. Regeringen har hittills ansett det för betänkligt att inskrida med vapenmakt; de liberala tidningarne i Wien begära visserligen, att de kejserliga myndigheterna skola bruka militären mot de oförbätterliga czecherna och skicka dem hem igen med blodiga pannor, men till sådana ytterligheter har hvarken kejsaren eller v. Beust velat gitva sitt samtycke. Å andra sidan är polisen maktlös gentemot folkrörelsen, och det är i tillit dertill, som czecherna dagligen hålla nya tabors. Under det att folkagitationen på detta sätt hålles vid lif, hafva czechernas politiska ledare på senaste tiden haft upprepade möten med de s. k. eodala i Böhmen. D. 17 d:s hölls hos furst Lobkowitz en sammankomst af czechiska landtdagsmedlemmar, i hvilken äfven de bekanta particheferna Palacki och Rieger deltogo. I Mähren ha medlemmarne af landtdagen i Brinn, grefve Egbert Belcredi och furst Salms, hållit ett liknande möte, i hvilket flera höga andliga hafva deltagit. Andamålet med dessa sammankomster är att enas om ett gemensamt tillvägagående i hänsyn till de förestående landtdagarne, hvilka skola sammanträda d, 28 d:s. Både de eodala och de demokratiska medlemmarne tyckas vara eniga om att scke deltaga i landidagen; frågan gäller blott, huruvida de skola utebliva med eller utan högtidlig protest. Erkebiskopen i Olmiitz och biskopen i Brion, hvilka båda ha säte i landtdagen, hafva förklarat sig under närvarande förhållanden, sedan regeringen brutit konkordatet med Rom, icke kunna deltaga i törhandlingarne. Det blir således väsentligen endast tyska fabrikanter, advokater och godsegare, som komma att på landtdagen representera Böhmen och Mahren, hvars vida öfvervägande befolkning är czechisk. Men czechernas sträfvanden ha gått ännu lärgre. De arbeta att få polackarne i Galivien öfver på sin sida. Tvenne czechiska deputerado halva d. 17 d:s begitvit sig till Lemberg, för att underhandla med det der befintlisa onpnositjonsnarfit OA AA td