Göteborgsposten – 24 augusti 1868, sida 1

bland en grupp unga herrar från Fort Pitt, hvilka till största delen tillhöra liikareyrkat, men som äfven innefatta åtskilliga fänrikar och unga officerare. Vi ha ögonen på den gamle kommendanten, som går fram och tillbaka med ett par högre officerare hvilka under samtalets lopp beklaga sig öfver att regementet — de bengaliska tigrarnar — skall sändas till Irland. Jag hade blifvit utnämnd till underläkare vid det omtalta regementet och hade dagen förut fått ordre att börja min verksamhet och anmäla mig till tjenstgöring vid den afdelning, som skulle afgå från Tilbury Fort. Jag hade tagit en vacker examen; sir Philip var nöjd med mig och jag skulle ha kännt mig tillfredsställd, om ej lycklig, ifall jag haft goda underrättelser om Lough-naCarra, och om jag kunnat få samtala med Mary Butler och bedja henne ej glömma mig. Skall någon tro mig då jag försäkrar, att jag blott en gång såg mig i spegeln, då jag blifvit iklädd min lysande skarlakansröda uniform? Och dock är det sannt. Jag aflade ett besök hos min förman, hr Marmaduke Blossom, viceinspektör öfver hospitalerna, och reste nästa morgon till Tilbury, hvarest jag blef presenterad för min chef, kapten Desmond, en ucvö till sir Richard Desmond, som mycket tidigt blifvit löjtnant. Jag visste att sir Richard hade en tredje bror, som bodde utomlands, samt att det ej var något godt förhållande mellan dem. Kaptenen var en vacker ung man, som hale mycket tycke af sin onkel. — Ni är sålunda en son af den Jack Brady jag som