Göteborgsposten – 22 augusti 1868, sida 1

Lördagen den 22 Augusti. som uppenbarligen är desiguerad till att en gång i tiden resa omkring med m:r Ullman och ge Pattikonserter, börjar tidigt på morgonen att sjunga kromatiska skalor och liknande öfniogar; detta håller bon på med i två timmar, men de äro långa! Sedan begynner den yngste sonen att spela; det är en ovanligt stark pys, han hamrar på tangenterna som en smed på ett städ och då hans korta fingrar göra det temligen besvärligt för ho om att slå an oktaver, slår han som oftast med venstra handens hllfinger an c och d under det att han med tummen samtinigt tar k och c, det är hvad man kallar en syradubbel bas till en treklang, och när han på köpet med högia banden hugger till med en liten extraton låter det hela nästan lika harmoniskt som systerns skalor. Nu intagor dottern i huset N:o 2 platsen, Hon skall ögoneller rättare öronskenligen utbilda sig till pianist, ty hon har nu i ö!ver två månaders tid öfvat sig på ett och samma parainummer af Dreyschock och utför det vu i det aå mer? med samma särdighet och renhet i föredraget som en speldose, deu der kommit i olag. D.n äldste sonen aflöser sin syster, Han heter Richard och inbillar sig ehkert derföre att han också skall komma att heta Wagner. I alla hånI delser komponerar han något, gom hvarken är forntids-eller nutids-musik. Något särdeles öra för harmoniskt välljud det har han då ändtligen icke, det hör man straxt, men har är en lärd ung man. som studerar, om icke sin general-, så atminstone sin korporal-bas och som hyser ett asgjordt förakt för alla välklingande ackorder. Så länge han sitter vid pianot och fantiserar, är jag komplett patient, ty når han trefvar sig fram efter lärda dissonansförbindelset är det som om mia ryggmärg Jlefve behandlad med en punkternål, ; . När han tröttnat spelas d quatre mains. Haäromdagen hade ett blad fallit ut ur nothäftet, men mor och dotter märkte det icke utan gingo oförtrutet på och spelade. Till slut skulle de väl få det till att gå ihop. På det der viset fortsättes det hela dagen. I skymningen tar familjen sig en promenad, men det sker endast för att öfverlemna Hela våningen till valplats åt den yngste sonen. Han öfvar sig nemligen smått på fiol och det står hvarken hans mamma eller syskon ut med att höra på!!! Sådant husbondsolk, sådane tjenare. På det att ingenting må fattas i mina lidenden, har den musikaliska familjen en kökspiga, am heter Jenny. Hon gel från morgon till qvåll för öppna soos:er, oberoende af hvad hon har för händer. Hon hackar kål till melodien La donna e mobile, bultar biffstek till Smärtan mig ej betvingar, slipar knifven efter Förr mitt värf jag sorgfritt sköter och skrapar grytan ester ÅKärleksdsyck du underbara. Men icke nog med det, hon stufvar om alla melodierna efter sin egen musikaliska kokbok och lär alla do andra pigorna i huset att sjunga dem lika rasande. Dessutom misstänker jag henne skarpt för att ligga i hemlig komplott med alla stadens positivspelare och trakterare af dragharmonika, ty sedan hon väl kommit i huset, går ingen dag förbi utan att en eller annan af dessa hedersmån stjelper ut ett lass musik nere i vår gård. Huru skall jag nog målande kunna skildra alla mina lidanden? Finns det då ingen vrå i detta fördömda bus, der jag icke skall marteras af qvittrande mamseller eller qvådande köksort? Alphonse den olycklige. gammal musikvän. Arme Alphonse! Beklågansvärde hyresgäst! Får värden sin, nog ir du lika ordentligt din hyra alltid! Vår Sundhetsnämnd, har under den starka sommarhettan, då hela den öfriga naturen varit nära att försjunka i liflös domning, visat en lifaktighet som är förtjent af samhällets största tacksamhet. Så arbetar den stora ångsprutan från morgonen allt in till aftonen och gjuter sina lifgifvande vattenstrålar öfver planteringar, träd, gator, hus och — menniskor med om det gåller. Men icke nog dermed, nämndens medlemmar göra personliga besök i stadens fattigare delar för att så vidt möjligt är, söka bereda invånarne tillgång på alla de medel som kunna besordra snygghet, den allmänna sundhetens mäktigaste bundsförvandt. Källor och brunnar upptagas öfverallt der sådant låter sig göra och nämndens humana bemödanden krönas också genom det vänligaste tillmötesgående från befolkningens sida. En sorg har dock dessa besök törorsakat: man har nemligen dervid kommit under fund med att en mängd fatiiga familjer, synnerligast till staden inflyttande bönder, okunniga om stränga lagar och författningar, utom sig sjelfva och sina familjer medföra till stadens oro ett eller annat, stort elier litet exemplar at slägtet Sus, på hvars feta lekamina stundom hela familjens hopp för den stundande vintern hvilar. Men rättvisan måste ha sin gång ätven i svinstian och de oskyldiga quadrupederna ha också blifvit utdömda. I betraktande af Åömmande omständigheter har rättvisan dock denna gång gått en medelväg och förordnat att de lifdömda skola få böka omkring här i jordlifvet under denna sommar. Men när den a 2 5 kulna hösten kommer, då slår deras sista timma och sedan — ja, sedan få de aldrig ersättas af kamrater. Exercisheden, denna tummelplats för allehanda, är nu i det närmaste apterad för Måndagens kapplöpning. Hvad närmare detaljer angå, hänvisa vi till de utförliga annonserna i stadens tidningar. Utom de i sista krönikan omnämnda mera remarkabla kapplöpningshästarne ha vidare anmälts: Myggan, tillhörig majoren srih. J. T. Beck-Friis, Thekla, tillh. lhjtn. B. A. V. L. v. Mählenfels och Capitola, tillh. löjen. F. A. L. IIallencreutz. Inalles — —