Göteborgsposten – 20 augusti 1868, sida 1

får gå i borgen för, att ni inställer er när det behöfves. Det framgår tydligt att ni, om ni ock är aldrig så oskyldig, dock kunde ha förhindrat ett gräsligt brott. Huru går det med Doody, hr Whack? — Doktor Tuson säger, att han fruktar det hjernbetöckningen lidit något, men att patienten för öfrigt nu är vid sina sinnen. — Det har väl ej erhållits någon underrättelse om de tre männen? — Alldeles ingen. — Vi måste uppbjuda alla våra krafter, Passa på kusken och sörj för att både han och kollegii portvakt komma hit till nästa förhör. Sedan han ännu en gång uttryckt den mening, att saken under vissa omständigheter kunde se ledsam nog ut för mig, lemnade vi hr Blood. Jag begaf mig till kollegiet. Portvakten underrättade mig om, att hr Bolton väntade på mig i min bostad, och der fann jag honom med ett blått öga, uppsvullet ansigte och smutsiga kläder. — Se här, Terence! utbrast han och pekade på sitt. öga, der kan ni se hvad den skurken Prendergast gaf mig, sedan ni gått. Men jag vill ha upprättelse. Hastigt berättade han mig, huruledes Maurice Prendergast hade kallat honom och mig ovärdiga irländare, huru han slagit honom och slutade med att ännu en gång försäkra, att hun måste och skulle ha upprättelse. Jag underrättade honom, att äfven jag hade en sak att afgöra med vår gemensamme motståndare.