Göteborgsposten – 20 augusti 1868, sida 1

— —y—2— kkÄ — —— sterrike försänder man i varma somrar mjolk i kärl omgilna med is, utan att mjolken lider den ringaste förändring, och under verldsutställuingen forsändes öl från Österrike i särskilda isvagnar på jernvägen till Paris, en transport som varade i fem dagar. Naturen bar tillochmed i detta afseende sjelf visat oss vägen, enär den t. ex genom det af Pallas i Siberien fonna mammuthdjuret ådagalagt, huruledes isens konserverande förmåga kunnat verka på köttet genom århundraden. Ett annat exempel härpå äro de genom plötslig köld infrusna sillstimmar, som drifva in på Grönlands kuster. I Kamschatka skola innevånarne kunna glädja sig åt frisk frukt hela året igenom, ty frosten inträder der så plötsligt, att frukterna frysa på träden, och man kan således när man vill gå ut och plocka ned dem, Vid alla de föremål som äro infrusna, bör man emellertid se till dels att temperaturen icke går alltför långt ned under nollpuukten, enär sjelfva kroppen i sådant fall fryser, dels att upptiningen icko sker t. ex. i ett varmt rum, enär jäsning i sådant fall mycket lätt inträder. Detta kan emellertid icke skada isens användande i hushäll. emedan föremålen icke sjolfva skola frysa, utan blott ställas i ett isskåp. I Amerika har man redan tidigt börjat använda is i vidsträcktare omfång, och ishandeln spelar i detta land en mycket vigtig roll. Yankeerans löretagsamhet förnekar sig icke heller på detta område. De tvenne städer, som isynnerhet befatta sig med ishandeln, äro Boston och Newyork, och från dem förses så godt som hela Ameriza samt Indien och Kina. Den första isutförseln började år 1802 (eller 1805) från Boston, der en ung man vid namn Frediik Tudor, som en längre tid uppehållit sig i Italien och synnerligast i Neapel, haft tillfälle att iakttaga den vigtiga roll isen spelar i de varmare klimaterna, föll på den idcen att utföra is till Martinique. Men ingen redare ville lemna honom sitt fartyg till en sädan laddning, tills han sludligen fick sin fader till att låna honom ett af sina fartyg, Han afskeppade omkring 130 tons, men resultatet svarade icke mot förhoppningarne; på grund af smältning under vägen nådde blott 5 tons bestämmelseorteo; den nya varan slog icke an, och den driftige amerikanaren led en betydlig förlust (omkr. 4.500 dollars). Han förlorade emellertid icke modet, utan tortfor att utföra is till Cuba, Charleston och Neworleans. Småningom gick det bättre med handeln. I Mars månad 1833 utvidgade Tudor sin affar ännu mera, i det han började utföra is till Calcutta. Vid dessa försändningar söker man erhålla den lägsta möjliga frakt genom att till en del begagna isen som barlast. Isblocken huggas regelmessigt, läggas tätt tillsammans och omgifvas med ett lager af sågspån, halm och andra oledande ämnen. Det användes en oerhörd mängd sågspån till isens inskeppning, så att detta material, som förut var sågverksegare till stort besvär, nu gifver dem en liten vacker inkomst. Det uppgisves sälunde, att blott ett enda isbolag i Boston använder för 30, 000 dollars sågspån om året. Isens betydelse i Amerika visar sig måhända bäst af en handelosberättelse från Newyork af d. 2 April 1868. Enligt denna har ensamt Hudsonfloden, hvilken är stadens förnämsta iskälla, lemnat 700,000 tons, medan några mindre sjöar, bland hvilka Rockland Lake och Christal Lake, hafva tillsammans gifvit öfver 100,000 tons. Do båda nämnda ståderna förse dessutom alla sydligare liggande trakter, medan en icke ringa del, isynnerhet från sistnämnde stad, går till Ostindien, Kina och på senare tid äfven till Eagland. Sex aktiebolag förse husen i Newyork med is, cch man anslår det kapital, som ligger i dessa bolag, till 2,230,000 dollars. Inemot 350 vaguar äro sysselsatta med att köra isen omkring i staden. At bolagen är Kuickerbocker det största. Det bar icke mindre än 16 ishus, hvilka rymma öfver 400,000 tons, och dess aktiekapital är 200,000 dollars. Man antager att i Newyork årligen utgisvas 2,000,000 dollars för is, och priset är vanligen 6 dollars pr ton. Men af den stora mängd is, som afskeppas från Amerika, går! våära hälften förlorad genom smältning och vid utmivuteringen. Förlusten är ibland vida större och kan uppgå till 3,. Men en last som skall till Indien gör också en resa på 4,100 eng. mil, den varar i 4—5 månader och under densamma passeras linien tvenne gånger. På kortare resor, t. ex. till Westindien och sydstaterna, är förlusten sällan 14. I sydstaterna liksom i Westindien användes isen synnerligast till kylande drycker, och på verlsutställningen i Paris hade man på det amerikanska kascet tillsalle att profva den mängd af iskylda välsmakande drycker (vanligtvis sammansatta af is, sodavatten, grädde och fruktsaft) som amerikanarno förstå att tillreda och som nu äfven blifvit införda flerestädes i Europa. Det är äfven i Amerika som det förut omtalade användandet af is i hushållningen först, redan för 15 år sedan, började blifva allmänt, och hvarifrån det sedermera började öfverföras till Europa. En berättelse i Petermanns Mittheilungen om Norges isutförsel gifver ett slående bevis på den alltjemt tilltagande förbrukningen äfven inom Europa. r 1861 utfördes 3,323 kommersläster; 1862 10,201;