Göteborgsposten – 18 augusti 1868, sida 2

Rättegängsoch PFolissaker. Poliskammaren. Förhör företogs i går e. m. kl. 5 angående de af artillerister och några husarer i Lördags och Söndags aftnar tillställda tumulten. Då dessa i gårdagens tidning blott i korthet blefvo omnämnda, så lemna vi här några detaljer om desamma. Redan i Lördags på e. m. hördes rykten om att artilleristerna skulle beslutat att hämnas den stryk som några af dem skulle fått under marknadsdagarne, och hvarvid t. o. m. ett par gradpasserare skulle fått några slag. Detta bjeltemodiga beslut voro också arttilleristerna män att sätta i verket. EIter att till ett antal af 60 eller 70 ha dansat på heden Lördags afton, samlade do sig i allten utanför br Oscar Deckons hus, der de ofredade förbigående personer och äfven utdelade ett och annat slag. Några allvarsammare oroligheter förekommo dock icke denna aston på heden. Deremot inträngde samma qvåll 12 4 15 personer i huset n:o 104 i Albostaden och slogo samt sårade der mer eller mindre illa flera personer, dervid begagnande dels sablar dels påkar. Dessa personer voro till större delen uniformerade artillerister och husarer (4 h 5 stycken) samt några civilklädde. Syabarligen var meningen med denna bemgång att hämnas på någon person, till hvilken de hade horn i sidan. På Söndagen samlade de sig till ett ännu större antal än förut på exercisheden, och nu började ett uppträde, som man kuappast sett maken till i ett civiliseradt land. Det första offret för artilleristernas lössläppta raseri var en engelsman, som blef illa skuren i bakre delen af hufvudet. Gerningsmannen blef införd till vakten, men detta blef signalen till en förskräcklig uppståndelse. Artilleristerna omgäfvo den på heden befiotliga folkmassan och höggo bhundt in på denna, med alla slags tillhyggen, knifvar icke att förglömma. IIusäarpatrullen kom, men kunde föga uträtta, enär hästarne blefvo skrämda af stenar, som af artilleristerna kastades. Ändtligen kom en 59 man stark artilleristpatrull och denna lyckades att fånga några af do vilda sällarne och ärifva de andra tiilbaka. Måkga personer, och bland dem ett fruntimmer, hade dock dessförinnan blifvit illa skedede. Då man kom till högvakten, bevakades de häktade ej bättre, än att de åter sprungo ut. Ett par af dem togos dock af det omkringstäende folket och en af eu polistjensteman, som dervid blef biten i tummen. — Det berätias, att då patrullen sammankallades hade karlarne till en början hurrat, i stället för att lyda uumman. En del skall sedermera ha försökt att komma ut genom porten till kasernen, trots det gifoa förbudet. Det var att förutse, att vid förhöret i lige de lade artilleristerna skulle ställa mycket oskyldiga. Vi onmänma bland dessa blott förste konstapeln nr 3 Brun, artilleristen nr 89 Flod vid åttonde batteriet, artilleristen nr 23 Bergman och dessutom husaren Hedenskog såsom de enligt förhöret i prometterade. De förklarade samtliga att de i Lördags blott varit ute och promenerat. att de icke sett något slagsmål, mycket mindre deri deltagit o. s. v. Ang. uppträdena i huset n:o 104 Albostaden berättades af ol personer följande: Mureriarbetaren Fredrik Andersson hade framemot midnatt gått ut på gården. En hel del artillerister rusade då fram emot honom och slogo och höggo honom med sablar och knifvar, så att han blef liggande en stund. Ilan lyckades dock att åter komma in, och dörren blef stängd efter honom. Denna öppnades dock ånyo af en s. d. artillerist vid namn Göthe, som sprungit in genom ett fönster och öppnade dörren för vallsverkarne. Nu började ett förskräckligt tumult inuti huset. Valdsv karne slogo och höggo hvem de råkade öfver. Emeilanat hördes ropet: Åskona lifvet! Huzg icke ihjelin besvaradt med: Om du icke tiger slår jag ibjel diz!Särskildt skall en i huset innevarande okänd person ha blifvit ytterligt illa missbanalad och slutligen af artilleristerua bortsläpad utestor gatan. Ea del gömde sig för att undgå de vilda sallarne, och ett par sotarpojkar, som krupit upp på taket, ansågo sig icke eng der säkra, utan togo sin tillByke till sitt rätta element samt kröpo ned i skorstenen, derifråa man bade all möda, att, sedan faran var öfver, åter få ned dem, B and våldsverkarne var det ingen som blof igenkänd af de förskräckta innevånarne i huset mer än Ilod, som tvenne personer tyckteasig känna igen, och lledenskog. hvilken med säkerhet igenkändes af en person. Båda två nekade dock tvärt, och erbjödo sig bevisa, att de vanit på andra ställen. Isynnerhet IIdonskog syntes vara en högst oförskämd sälle. Beträffande uppträdet å exercisheden i Lördags afton hade förstekonstapel B.un, enligt hvad ötverkonstapel Bäinkman och sundhetskonstapela Lönnqvist intygade, medan folket stod samladt vid Gamleport ropat: Kom nu båda partierna så skola vi gå till heden!, kvarmed väl meningen var att artillerister och civila der skulle drabba tillsammans. Brun nekade dock. — Vidare hade ö verkonstepeln B inkman tyckt sig se att artilleristen u:o 23 Bergman med en päk slagit till drängen J. Benztsson hos byggmästaren Dähn. Med säkerhet hade öfverkonst. B. sett att en i Bergmans sällskap varande ariillerist slagit till besagde Bengtsson med en sten. — Bergman nekade till all vetskap om något slagsmål och käude ej den omnämnde artillerist n. Förböret uppsköis för nya vittnens inkallande. går samt