Göteborgsposten – 18 augusti 1868, sida 2

tålamod och mina känslor; ifall det så kan jag försök. sa mig u. p från stolen då emellertid snart göra slut på de Jag stod i b öfverste Fraser yttrade: Jag har l. var! era känslor på prof; jag ör blott ert väl, som en gammal vän till er far. Det är Sera baud än ni tror som förena oss. Ni vet att jag 3 te mig med er mor — uf den anledningen kan jig ej göra anspråk på er vänskap eller oktning, innan ni lär känna alla de närmare omständigheterna dervi Men antingen det nu skall leda till godt eller ondt, så finnes det luflytändea som skola föra er och mig tillsammans. Ian tystnade. — Jag sitter som på glödande kol i ufvaktan på att erfara något; men ni vill ej tala. Gud skall veta att jag vill vara tacksam, om jag i er kunde få en vän. — Ni vet förmodligen ej att Desmonds och jag äro beslägtade — vet ni? Nej, alls icke. Jag har blott hört ert namn i sörbindetse med den sorgliga tilldragelse, eom gjorde att jag förlorade en mor och står öfvergifven i verlden; jag har allraminst tänkt på att jag någonsin skurle komma att lira känna er. — Att förlora en mor eller att vara skild från en sådan är ej alltid så olyckligt. Men, som jag ämnade säga — min första hustru var en kusin tlll Desmonds, och det påstods på den tiden att Denis, om hvilken vi nyss talade, var mycket betagen i henne. Han tyckte all