Göteborgsposten – 18 augusti 1868, sida 1

des hade på morgonen derförinnan några kryptoprotektionister öfverenskommit, att försöka sig i protektior is isk väg. De trodde att jordmånen nu skulle vara fruktbar för deras tankefrön. De drogo ock hvardera sil eget finansiella kors, men ej med tålamod: de sågo sig om etter hjelpmedel. Under detta virrvarr i tavkegången beslöto de att på en gång rikta ett nytt hugg mot irihandelesystemet, hvilket de endast då fördraga när de skola köpa sina förnödenheter, ej när de skola sälja sina produkter, och uppträda såsom undsättningssuplikanter hos staten. De formulerade derföre tvenne frågor, hvilka, utöfver de då redan tryckta, skulle föredragas och diskutera-. Men det blef kinkigt att förmå någon bära fram dem. Ändtligen åtog sig en frih. David Hermelin nämnde befattning. Mötets förhandlingar öppnades, och efter en stund begärde han ordet, uppropades och läste upp frågorna. Den första gick ut på att om en allmännare missväxt, med deraf orsakad nöd, vore att befara, hvilka åtgärder kunna för jordbrukarne vara lämpliga att i särskilda fall vidtaga;v; och den andra afsåg att få utrönt om de vackra resultaterna af landtmannaexpositionen äro vett sannt uttryck af det svenska jordbrukets ekonomiska tillstånd: Från första ögonblicket ådrog sig den slackars mannen åtlöje, emedan han uppläste frågorna så hackigt, att man fick en dålig tanka om hans ogen hemmastaddhet till och med i de första grunderna för innanläsningskonsten. Emellertid blefvo de bordlagda. Systemålet med dem var lätt insedt och dermed var deras öde afgjordt. Om man helt evkelt låtit honom fråga: hvilka åtgärder kunna af jordbrukarne vidtagas för att hindra verkningarne af en supponerad missväxt?, så hade diskussionen derom kunnat blifva garska nyttig; nen att formulera frågan så, att den innebar ett anspråk på åtgärder för jordbrukarne, var helt enkelt ett påhandgifvande att stalen skulle sörpligtas beträda det ytterst betänkliga undsättningssystemet, om hvars menliga verkningar man redan är tomligt ense. Ordföranden förklarade ock i följande dagens sammankomst, på skäl som godkändes, att frågan ej kunde föranleda till diskussion. Det hade dock ej skadat om friherren-frågaren blifvit nödsakad upplysa huru han tänk:e sig frågans nöjaktiga lösning. Den andra frågan invebar eu tomligen oförbchållsam iusinuation, att i hela utställningen låg en humbug och att utställarne nära nog sarit med sals och flärd och att de så att säga icke voro egare af hvad de utställt. Ordföranden förklarade emellertid att nämnde fråga skulle föredragas sedan de förut uppställda frågorna (till antalet 33) blifvit behandlade — ett beslut som helsades med munterhet, emedan man ganska väl insåg att dermed var frågans öde, nemligen att såsom en sjel spilling i tysthet begratvas, afgjordt. Så slutades detta demonstrationsförsök, ömkeligt anlagdt och löjligt utfördt. våra stackars kryptoprotoktionister förloljas ständigt al den grymmaste otur, men den sörtjensten ega de i hög grad, att aldrig blifva törbluffade; men deri ligger också deras styrka. Lit annat förslag, väckt i bästa välmening af landsb. grefve k. Sparre, förtjenar att tagas fasta på, derföre atti detsamma ligger en idå som har den stora förtjensten att vara praktisk och utförbar. Man rådslog om de lämpligaste åtgärderna för husflitens befrämjande. IIan föreslog att hochållai ällskaperna skulle verka dels för under ningens i solkskolorna utsträckande äfven till husslöjd, dels till inrättande af oxhositloasoch afsättningslokaler för husslöjdsalster; vidare att deputerade från samtliga hushållningssällskapen årligen skulle sammanträda i bufxudsta jen tör att örverlägga i trågor om husfl tens och industriens besordrande, för att sålunda utföra det kall som kommerskollegium kke har uppfyllt och derjemte bidraga till landtbruksakademiens ökade verksamhet. Medgif, i allt detta ligger mycket att tänka på. Grelve Sparres föredrag var glanspunkten i mötets förhandlingar. Ilan har på några håll PROS RNA SAITO RT SAT SIM RÖR — — —— QOOOAOAC.. mOO C— —