Göteborgsposten – 17 augusti 1868, sida 1

och så vågar ni so mig i ansigtet och göra mig dessa frågor! Han reste sig upp och lade sin bruna hand på min skuldra. — Ni behöfver ej rygga tillbaka för mitt vidrörande. Ni talade om er mors skam och vanära. Ni gör henne orätt. Jag var en af er mors tillbedjare, långt innan er far någonsin sett henne. Erter kapten Bradys död ville ödet, att jag förlorade min hustru, och jag begaf mig på väg till Europa, ombord på samma fartyg, på hvilket er mor var passagerare. Det var den första permission jag haft sedan jag var gosse. Det är ej nödvändigt att vi uppehålla oss vid hvad som vidare skedde. Jag vill blott tillägga att det af hjertat gladde mig, då jag såg att Måry Billing ej glömt mig. Jag svär att jag från början af intet framkallade de derpå följande tilldragelser. Det var ödets vilja. Jag öfvergaf min resa, min permission, allt — jåg gifto mig med henne. Hon önskade af många anledningar, att det ej skulle bli bekant. Hon hade en föraktlig, halfvild slägt i Indien. Hon önskade att dölja vårt äktenskap och jag gaf cfter för hennes Önskningar. Se der har ni hela sonningen hr Brady; ni har både gjort henne och mig orätt. Jeg har rodan talat med hr Bates, och jag längtade efter att se er, ehuru er mor och jag ej längre stå på den gamla foten till hvarandra. Det bulades häftigt på dörren, öfverste Fraser reste sig och tog sin hatt. — Jag hoppas att få träffa er ännu en gång, sade