Göteborgsposten – 15 augusti 1868, sida 1

ligger oss närmast, Långedrag, och inregistrera sålunda bland veckans händelser en liten fest, som i Thorsdags derstädes af herrarne gafs för damerna. anordningarne beskrifvas såsom särdeles lyckade. Verandan å restaurationshuset var medelst tältduk, mattor, soffor etc. omskapad till ett nätt sommarförmak, restaurationsrummet tjenstgjorde som danssal och soupern serverades i kägelbanan, hvilken var rikt upplyst med kulörta lampor. Under festen afbrändes jemväl ett litet fyrverkeri och först långt fram på morgonen skildes man åt efter en synnerligen angenäm afton och natt. Så nog är det friskt alltid på den badorten också? Från en annan badort berättas följande sannfärdiga historia. Inom la ereme de la eräme hade en utfart till en annan närbelägen badort blifvit beramad och med verklig diplomatisk finhet hade man lyckats styra så till, att listan på de deltagande icke innehöll namnet på en enda persona non grata. Allting var sålunda excellent arrangeradt, superbt planeradt och det fin-fina sällskapet skulle icke behöfva känna sig ett dugg generadt. Men då bestyrelsen för utfärden hade nog sang froid att begära få medföra den af hela societeten aflönade badmusiken? å en så kotterimessigt anordnad utfart, uppträdde helt plötsligt en af societetens framstående, yngre manliga medlemmar och förklarade lugnt, men öppet och frimodigt, att detta aldrig skulle tolereras af den öfriga societeten, och dervid blef det. Denna fast, men sansadt afgifna protest var den enda musik som la ereme fick med sig på resan, men nog lät väl den en smula skorrande i vissa öron! Resor bilda, säger ordspråket, och det börjar nu se ut som om de goda tyskarno skulle vilja genomgå en liten bildningskurs här uppe i högan Nord. En sådan ström at turister, och deribland hufvudsakligast tyskar och engelsmän, som i år passerat vår stad, har i mannaminne icke här varit observerad. Äfven det stora Stangenska resesällskapet, 19 man och 1 qvinna, hedrade oss med en liten titt, och det var rätt egendomligt att se sällskapets medlemmar skockade i gathörnena och fundersamt bläddra i resehandböckerna, hvilka säkerligen icke innehöllo många rader i ämnet. Göteborg är en affärsstad i stort, men alldeles icke i smått, och det är derföre man ser en mängd at dessa petits motiers försummade, hvilka alltid skulle förmå att bereda sin man en och annan liten extra inkomst. T. ex, aldrig har det väl fallit någon göteborgare in att erbjuda sig som cicerone åt resande. Man behöfver alldeles icke vara någon Cicero för att fungera som tolk och vägvisare, en smula språkoch lokalkännedom, se der allt hvad som behöfves, och på detta enkla kapital tro vi att det alldeles icke skulle vara svårt att skörda ett ganska aktningsvärdt intresse. — Men vi återkomma till våra vänner tyskarne. Storartade äfven i de allraminsta småsaker ha de betraktat någonting så enkelt som den Stangenska expeditionen för etwas noch nie dagewesenes, hvilket framgår af följande telegram till Berliner Börsen-Zeitung för d. 4 d:s: Trollhättan, 3 August, Nachm. Soeben trifft die Stangenscho Reisegesellschaft hier ein. Dieselbe wird sich von hier nach Gothenburg, Helsingör und Körenbamn begeben. Es klinget so herrlich, es klinget so schön! All jordisk fröjd är förgänglig och de stunder af ovanlig konstnjutning som under loppet af några veckor beredts oss af k. teaterns artister äro snart räknade. Uertig Job, som gafs i Fredags, lemnade hr Fredrikson ett godt tillfälle att lägga i dagen en fin och själfull uppfattning af hertig de Rieuxs högsinta karakter, en karakter, hvilken dessvärre eger alltför få motstycken i våra dagar. Han assisterades också fortjenstfullt af sina medspelande synnerligast tru Almlöf, m:ll Nerman och hr Uartman. I de nya småpjeser som uppförts under veckan har vår publik haft ett helt säkert icke snart återkommande tillfälle att beundra detta förträffliga samspel, denna naturliga otvungenhet i dialogen som ställer vår k. dramatiska scen så högt att den med fog kunnat jemföras med utlandets yppersta. Bland dessa stycken gifva vi obetingadt företrädet åt den intagande komedien Goda exempel, hvilken återgifves med en finess som står vida öfver vårt beröm. Som den egoistiske i ungkarlslifvets ovanor stelnade Richardin har hr Almlöf en särdeles tacksam roll, hvilken han också utför con amore. Att det icke var någon törfelad spekulation att här upptaga Slägtingar syntes bäst af den väl besatta salong som med det lifligaste intresse och d:o bifall följde föreställvingen deraf i Thorsdags. Afven här tog hr Almlöf priset som Schumrich, denna kostliga skapelse, hvaraf vi förut här sett en visserligen mycket god, men dock i jemförelse med originalet något matt kopia. Denne narraktige, inbillske. inskränkte och ranglige pappas gosse är en så genomkomisk scenisk uppenbarelse, att man totalt glömmer bort att reAr i Tea ee ; n5