Göteborgsposten – 14 augusti 1868, sida 2

har alldeles glömt att anmärka det jag är en gammal vän till er far. — Ehuru jag ej erinrar mig ha någonsin sett er, så är likväl hvarochen af min fars vänner välkommen hos mig. Törs jag fråga om ert ärade namn? — Gud bevars — har jag ej sagt er det ännu? Nir man har haft solstygn en gång, så verkar det alltid litet på minnet. Jag tviflar för öfrigt på att ni någonsin hört mig nämnas som en af er fars vänner. Mitt namn är Allan Fraser. Han räckte mig ett skrynkligt visitkort, på hvilket jag läste orden: öfverste Charles Allan Fraser. Under var det skrifvet med blyertspenna: Morrisons hotell — en vän till-er far. Då jag upplyftade ögonen från kortet, mötte jag hans skarpa blick. — Jo, öfverste Fraser, sade jag långsamt, jag åar hört ert namn förr — såvidtsom ni är densamme som kapten Fraser, hvilken var ombord på Ross-shire, då min mor var på vägen till Europa. — Ack ja, stackars qvinna! Det var en sorglig historia; men åren, som ni vet, läka många sår, sade han suckande. Öfverste Frasers blick var ostadig; den sväfvade oupphörligt från väggen till dörren och tillbaka igen. CForts.)