Göteborgsposten – 14 augusti 1868, sida 2

Teater. Salongen var i går afton särdeles talrikt besatt af en lifligt stämd publik hvilken med både synoch hörbart bifall följde de tvenne pjesernas gång. I Lika mot Lika utvecklade m:ll Åberg sitt i detta stycke vanliga eleganta koketteri, under det att hr Hedin var för aftonen något indisponead. Slägtingar,: i hvilken komedi några f rollerna voro tillfälligt besatta, gick det oaktadt jemnt öfver tiljan, tack vare förnämligast m:ll Åbergs (Ottilia) samt hrr Almlöfs (Schumrich) och Fredriksons (Barnau) utsörande af sina roller. Fru Almlöf, som äfven tillvann sig publikens lifliga bifall såsom den koketta Angelika, syntes oss dock kanske något väl mycket karrikera den redan förut temligen bjert tecknade karakteren. Hr Almlöf var oemotståndligt skrattretande och m:ll Åberg utvecklade ett tilldragande behag och on älsklig naivetet, som endast tillstädja ett omdöme : bifallet. Inropningar och applåder följde tätt på hvarandra, till sist ioropades samtliga de uppträdande. I afton gifves näst sista söreställningen med det mest omvexlande och inbjudande program någon publik gerna kan önska sig. Ej mindre än fyra olika pjeser komma dervid att uppföras, neml. Telegrammet, En kopp th6, Min ros i skogen och Den hvita halsduken, hvilka alla äro hos vår teaterbesökande allmänhet så högt gouterade. Dessutom kommer hr Fredriksson att föredraga ett deklamationsnun mer, neml. Vintergatan af Z. Topelius och hr Almlöf att utföra en komisk monolog af Saphir, kallad Ett sololustspel, lustspel i 3 akter. — Hvad mera göres en verkligt förströelselysten publik ehof?