Göteborgsposten – 13 augusti 1868, sida 1

kallad tidig potatis, som för 14 dagar sedan såldes för 40 å 50 öre pr kappe, säljes nu icke under 70 a 75 öre. Fran Tanum: Skordetiden nalkas med hvarje dag, ja, fortare än man väntat, men hurudan visar sig skörden? — Det är sorgligt att se den brådmogning, hvaraf de flesta sädesslagen lida, men ännu sorgligare är det, att på flera tunnlands åkrar man nästan skulle kunna räkna de strån, med sina nuvarande små ax, som uppkommit ur den torra jorden, och detta förhållande galler isynnerhet sjellbygden, der trakter finnas, som icke fått regn, verkande till roten å växten, sedan de första dagarne i Maj då vårarbetet började, hvilket, när detta skrifves, utgör fulla tre månaders ihållande torka med starka nordliga och vestliga vindar, hvarunder icke mer än en natt (mellan d. 18 och 19 Juni) fallit ymnig dagg. Insändaren, som är fyrtiofem års jordbrukare, kan icke minnas en dylik sommar, ej heller haft klenare skörd att att inberga än den närvarande! — Vattenbristen är ytterst svår, betet är förbrändt af solstrålarne och sjelfva klöfverängarne, som afslogos vid midsommartiden, visa ännu icke någon ny grodd. — Väl är det ändå, att på en del ställen fallit några regnskurar, som uppfriskat vegetationen, så att grödan der torde förslå till föda och utsäde för kommande året, men dock icke till afsalu åt behofvande. — Då frågas hvarifrån skola de olycklige få hjelp ? Sockenmagasin finnas icke att tillgå för närvaraude och skall säd köpas från aflägsna orter, fordras dertill kontanta medel, hvilka äfven saknas. — Staten lärer ock knappast kunna lemna någon undsättning, emedan dess tillgångar medtagits för de norra länens påträngande behof. Det ser alltså mörkt ut för landtmannenEn objuden gäst, som hade den vänliga afsigten att i dessa dagar hedra vår stad med ett besök för att, begagnande tillfället då en mängd landsortsresenärer och allmoge här var samlad brandskatta nästans fickor, har genom en lycklig tillfällighet blifvit derifrån förhindrad. Personen ifråga, en ficktjuf vid namn Johansson eller Jonsson, uppehöll sig i Lördags i Wenersborg, men lär der ej ha funnit något tacksamt fält för sina experimenter, tillfölje hvaraf han beslöt att gifva sig af hit, men hann ej längre än till Herrljunga, hvarest en liten flicka, som kände honom, gaf vederbörande på stället en vink om gynnaren, hvilket hade till följd hans försättande inom lås och bom. Göta hofrätt bar förordnat v. häradsh. Carl Lothigius, att till början af innev. års hösteting förvalta domare-embetet i Marks och Bollebygds härader, samt handlägga skiftesmål så väl i ofvannämnde som Wedens härad. Kgl. Flottan. K. M:t har tillåtit ynglingen Rogh att att såsom extra-kadett på egen bekostnad åtfölja ångfregatten Vanadis på nu förestående expedition. — I och för förestående transport af krut utrustas och klargöres lastbriggen Gladan samt erhåller följande besättningslista: chef: kapt. Starck, kommenderad officer: underlöjtn. Stuart; besättningsstyrkan 35 man. Landimäteriväsendet. Generaldirektörens för landtmäteriet embetsberättelse för år 1867 har nu af trycket utgitvits. Vi återgifva efter D. N. följande sammandrag at densammas innehåll: — Af hvad som först redogöres för generallandtmäterikontorets verksamhet för sagda år finner man, att landtmäteristyrelsen haft att bandlägga 41 balanserade och 1,408 inkomna, tillsammans 1,449 mål och ärenden, af hvilka 1,422 blifvit afgjorda och 27 balanserade till 1868. Af dessa mål och ärenden hafva 1,197 föredragits af sekreteraren och 252 af ötveringeniören. — Landtmäterifiskals-kontoret hade under året handlagt 65 balanserade och 313 under året inkomna mål, af hvilka dock 46 blifvit balanserade till innevarande år. — I bötesmedel hade under året influtit endast 510 rdr 50 öre, hvilket till heder för vederbörande här må nämnas. Den tjenstgörande landtmäteri-personalen år 1867 utgjorde ej flera än 730, eller 52 mindre än året förut, ehuru flera af dessa senare ej kunna anses annat än som fortfarande tillhörande landtmäterikåren, fastän måhända många egnat sig åt andra sysselsättningar. En minskning af landtmäteripersonalen i riket är en naturlig och gifven töljd af det minskade antalet förrättningar, som åter beror på att det hufvudsakligaste at skiftesarbetet nu kan anses vara undangjordt. Denna minsksr ASEA SEE SEE EET ALI —