Göteborgsposten – 13 augusti 1868, sida 1

men att han som vanligt när hans niöce ej var hos honom begått en mängd dumheter. Han hade spelat högt, tappat en mängd penningar och haft en duell i anledning af en tvist vid spelbordet. Det gick dessutom äfven rykten om en annan hemlighetsfull orsak till denna strid. Hr Bates hade haft en sammankomst med honom i Boulogne, der han lånat honom ett par tusen pund. Egendomen i Kilmoyle var mycket intecknad och Bates tillade, att det skulle ha sina svårigheter att få den lilla penningsumma utbetald, som min farfar under sin lifstid lånat sir Richard. — Min bäste hr Bates, utbrast jag, jag vill hellre arbeta så att blodet tränger ut ur naglarne än plåga sir Richard med dessa dumma penningaffärer, som jag ända till detta ögonblick ej haft någon id om. — Det gläder mig att höra, sade hr Bates. Jag tror nu för öfrigt att det ej heller skulle tjena något till att gå honom på lifvet, då han är på god väg att förstöra sina sista shillings. — Vi talade om dig och han påstod, att du borde gå in i arm6en som officer. Jag anmärkte då att dina tillgångar ej skulle tillåta dig det och han kände då tydligen huru bittert det var att han ej, tillfölje af sitt lättsinne, såg sig i stånd att hjelpa sin gamle väns sonson. Ifall man stått på god fot med Denis, så kunde han ha vändt sig till honom, men jag vet att hr Denis Desmond blef mycket uppbragt på din far efter hans giftermål, och man säger att han är en oförsonlig man. Nå vi få taga sakerna sådana de äro. Far tillbaka med mig till Irland i morgon och vi skola då se till hvad som kan göras, Gud skall veta att jag söker att ordna allt på bästa sätt,