Göteborgsposten – 11 augusti 1868, sida 2

— Den liknar utomordentligt en person som jag känner — det vill säga, stammade jag, en tafla som jag en gång sett. Ack, fråga hvem det skall föreställa. — Jolliffe, min unge vän vill gerna veta hvem din österländska skönhet är. Han blef frapperad af en likhet, som porträttet har med ett som han tror sig ha sett. — Detta är blott en kopia af en tafla som jag utförde för en vän till mig, en rik indisk herre, som gaf mig en hel hop rupier derför. Det liknar originalet, ehuru det fattas något af den eld detsamma utvisar hos taflans föremål. Stackars Mohtee. N — Är då den omtalta damen död? — Nej, icke som jag vet; men denne nabob var en forfärligt svartsjuk krabat, och han skulle visst icke betänka sig länge på att låta hugga henne i stycken. Han gjorde emellertid hemmet hett nog för henne, ehuru hon nog var herrskarinna i huset. — Och hvem var hon egentligen? — En cirkassiska, tror jag; men för öfrigt kan jag ej säga det. Då naboben en gång såg henne småle mot mig, fick jag alltsedan blott se några skymtar af henne för att göra taflan fardig. — Hvar såg ni henne och huru längesedan är det? — Naturligtvis i nabobens palats i Pergunnahpore; det var ett år — nej, det är nu nästan trå år sedan. — Men ni äter ju ingenting, sade Standish, under det vi suto vid bordet. Ni har visst blifvit förälskad i Jolliffes österländska dame. Jag formodar att det fanns många qvickhufvuden vid