Göteborgsposten – 11 augusti 1868, sida 1

först min hand och mitt knä samt förband skråmorna, hvilka nu voro på god väg att snart bli läkta. Han lade derefter sina händer på sina knän och såg mig forskande i ansigtet. — Nå huru mycket fordrar ni? Huru stor är summan? frågade han. — Jag förstår ej hvad ni menar. — Huru mycket väntar ni att få? Jag kan bevisa att ni blifvit ganska mycket skadad, ifall era målsmän göra en rättssak af det. Ifall jag vore i ert ställe skulle jag alls icke gå utom dörren, förrän saken kommer för rätta. Jag kunde gå ed på, att ni alls icke lemnat ert rum och hvem vet om man ej skulle kunna pressa ut en vacker summa från dem. Doktor Chick tog afsked efter ett hviskande samtal med sin vän. — Hvad var det nu ni skulle berätta mig? frågade Standish, fortfarande med pipan i munnen. Jag berättade honom allt hvad jag fann passande att säga: min farfars död, vår fattigdom, mina sorger och lidanden i skolan samt vid kollegiet och min lust att störta mig ut i verlden för att om möjligt åter hjelpa upp vår förmögenhet. — Och förutsatt nu att vi finna hvar sir Richard Desmond bor, hvad tror ni egentligen att det kan gagna er till? frågade han litet strängt sedan jag slutat min berättelse. Ni har lupit bort från ert kollegium, derföre att ni ej kunde tåla litet skämt; ni har försökt undkomma en man som varit vänlig mot er, för att uppsöka en som