Göteborgsposten – 10 augusti 1868, sida 1

vid en krok i kupen; derefter tog han fram en annotationsbok och började skrifva, i det han balancerade fram och tillbaka allt efter waggonens rörelser. — Det är nu alltsammans nytt för er, liksom det är för de flesta. Af alla de tusenden, som i morgon vid sin frukost skola läsa en fullständig berättelse om gårdagens olyckshändelse, många mil härifråv, tänker sannolikt ej en enda på huru den är tillkommen. De tro att en sådan kommer af sig sjelf, liksom ett blad på ett träd. Före klockan fyra i morgon kommer jag ej i säng. Det enda som tröstar mig är att reduktören ännu senare får hvila. — Se nu äro vi i London! — Det bästa ni kan göra är visst att fara hem med mig. Hollah! skaffa mig ett åkdon! Jag stod förvirrad midti det allmänna tumultet. — Tack; men .... — Inga men; kom bara med! Alla butikerna voro stängda; jag stirrade ut i natten och tänkte på, om någon fanas som var lika ensam och öfvergifven som jag. Då och då riktade hr Standish min uppmärksamhet på ett och annat, under det vi rullade genom gatorna, och efter en stunds förlopp stannade vi utanför hans boning. — Här ser ni mitt hem, sade han då vi stodo i ett rum fullt af böcker, tidningar och dylikt. Derione kan ni gå till sängs. Jeg skall först gå till byrån med mitt referat, och ni får ej bry er om att jag gör litet buller