Göteborgsposten – 7 augusti 1868, sida 1

Doktor Brady). Af P. H. Russell. Vi flögo framåt i nattens mörker; plötslig! hördes ett skri som afbröt mina drömmar; waggonerna jemrade sig under bromsningens makt. — Det har visst händt någon olycka, sade min reskamrat. Jag hade nemligen på en station kom:ait in i en annan kupå, der det satt en ensam resande. Det har visst något gått sönder i den eftersta delen af tåget. Det hade verkligen händt en olycka, och just den waggon, som jag nyss lemnat och som var näst den sista i tåget, låg nu som en hög splittradt trä och jern öfver de döda och döende. Vid en skarp krökning af banan, hade dess sammanbindningslänk med det öfriga tåget sprungit och den hade störtat ned utför en brant sluttning. Jag stod stum af rädsla och häpnad. Jag hörde en stämma utbrista: — Finns det ingen som vill springa till Langley för att omtala hvad som skett? Det behöfs blott att följa jernvägen utefter omkring fyra mil. Som afskjuten ur en kanon sprang jag bort i den angifna riktningen, glad öfver att slippa ifrån den fruktansvärda scenen. Då jag ankom till Langley, voro mina sista o) Forts. fr. N:o 180.