Göteborgsposten – 5 augusti 1868, sida 1

pressen i de fall der den kan och bör reformeras, utan att tryckfrihetslagen behöfver rubbas? Den på en gång vigtigaste och ömtåligaste frågan, den som skall gifva mötet sin karakter, rörde det s. k. ansvaringssystemet. Hr Rud. Wall hade föreslagit en resolution iden syftning att nämnde system, såsom ledande till missbruk, hvilka äro skadliga för pressens anseende och allmänt väl, bör med all kraft bekämpas. Hr Kallenberg hade deremot, såsom en fråga framställt: ÅAr afskaffandet af det s. k. ansvaringssystemet ändamålsenligt och önskvärdt? Den förres framställning var således ett positivt yrkande, och detta gaf anledning till en liflig debatt, hvilken öppnades af d:r Sohlman, som betecknade ansvaringssystemet såsom onaturligt, orimligt och oädelt. Hr Hedlund ansåg att ingen tidningsutgifvare behöfde anlita en ansvaring och att den som deraf begagnade sig, derigenom gaf ett ojäfaktigt bevis på feghet. Följde så en lång rad af talare, som uttalade i olika ordalag sin förkastelsedom öfver oftanämnda system. Så gjorde äfven hr Hedin, hvilken dock framställde en något, men föga, annorlunda motiverad resolution, än den som af pluraliteten slutligen antogs. Endast hrr Bälow, Blanche och Borg ansågo ansvaringar behöfliga, egentligen på grund af lokala skäl. Den förstnämnde beklagade dock att ett sådant skyddsmedel för åtskilliga tidningsutgifvare vore nödvändigt, och hr Borg delade samma åsigt, men hr Bulow gick ändå längre framställande ansvaringssystemet i paritet med kristendomens princip då en lider för allas synder. Hr Blanche ansåg att i den föreslagna resolutionen låg en rubbning at tryckfriheten, på hvilken han strängt höll, och ansåg att om man, såsom nu yrkades, bröt stafven öfver en åtgärd som tryckfrihetsförordningen medgaf, så gjorde man lätteligen tidningsutgitvarne till sjelfspillingar; men han förbisåg emellertid att de som för några hundra riksdaler påtogo sig ansvarigheten för tidningsuppsatser om hvilka de ej hade ringaste vetskap gjordes till sjelfspillingar. Slutet på den långa och lifliga debatten blef en af hrr Wall. och Hedlund formulerad resolution, så lydande: Mötet anser, under närvarande förhållanden, att ingen annan än den, som har ledritiges af en tidning eller är tidningens egare, bör vara dess ansvarige utgifvare, enär det af en eller annan tidningsförläggare begagnade sättot att uppdraga den juridiska aasvarigheten åt någon person utan förmåga och utan makt att granska och bestämma bladets innehåll ledt till missbruk, hvilka äro skadliga för pressens anseende och väl Men denna resolution antogs dock först efter votering, med 25 mot 13. Jag anser mig likvisst böra nämna att bland dessa 13 var det egentligen blott några få som icke ogillade ansvaringssystemet, de öfriga biträdde hr Hedlunds förslag till resolution, som egentligen blott i formen men ej i hufvudsaken skilde sig från den som blef mötets beslut. Detta är för tidningspressens framtida anseende af stor vigt, ty om jag ej misstager mig voro de tidningar hvars utgifvare begagna ansvaring vid mötet representerade, och förkastelsedomen öfver detta system var så enhällig, att den tvifvelsutan skall framkalla det praktiska resultat som dermed åsyftades. Jag skall härnäst redogöra för de öfriga resolutionerna, ehuru dessa voro jemförelsevis af mindre vigt. Göran. — —