Göteborgsposten – 5 augusti 1868, sida 1

Doktor Brady). Af W. H. Russell. Jag fann rummet fullt af äldre gossar, och då hr Moody, som satt med en bundt papper framför sig, ej straxt hade tid att sysselsätta sig med mig, blef jag föremål för deras hånfulla granskning. De fnyste åt min klädsel och hela mitt utseende, och då jag senare på hr Moodys uppmaning underrättade honom om hvad jag lärt hos doktor Ball samt blef examinerad öfvergick deras fnysande till ett högljudt och hånfullt löje öfver min irländska accent. Hos doktor Ball hade ingen tänkt på att plåga och göra narr af mig af den anledningen, men här måste jag beständigt och grymt lida derför. Detta var en försmak af förföljelserna mot mig. En annan gosse skulle kanhända ha funnit sig i allt detta, men med min karakter kunde jag ej tåla det och följden deraf var att jag ständigt låg i kif och strid med mina kamrater. Känslan af att jag ej hade en enda vän på stället gjorde mig ännu bittrare stämd, än jag undar andra omständigheter skulle ha blifvit. Det förekom mig som om jag vore helt allena i verlden, lemnad åt mitt öde ) FE orts. fr. N:o 177.